Del 3: Ärvt beteende och ärvd stress, fjäderplockningens rötter

Fjäderplockning är inte bara ett resultat av miljö och uppfödning, det finns också ett tydligt genetiskt arv. Vissa linjer har visat sig vara mer benägna att utveckla beteendet, oavsett hur de hålls. Men det handlar inte bara om vilka gener hönan har, utan också hur hennes mamma mådde, som kan påverka risken för fjäderplockning i nästa generation.

Föräldrars miljö påverkar kycklingens beteende

I försök där man jämförde olika linjer och deras avkomma såg forskarna att stressade hönor fick kycklingar med sämre stresshantering, lägre kroppsvikt och högre rädsla. 
Att moderhöns hålls i en lugn och stabil miljö är alltså inte bara en välfärdsfråga, det påverkar hela nästa generation. Det betyder att redan på föräldradjursgården kan grunden läggas för bättre beteende och lägre fjäderplockningsrisk ute i värpstallen.

Avla för gruppen, inte bara individen

Traditionellt har avel fokuserat på produktionsnivå per individ, alltså de hönor som lägger flest ägg, men det kan slå fel i gruppmiljö. En höna som producerar mycket men samtidigt skapar oro i flocken kan orsaka problem. Därför har forskare utvecklat nya avelsmetoder där man tar hänsyn till hur hela gruppen fungerar.
När man i dessa program valde hönor med god produktion och låg dödlighet bland kullsyskon, minskade både kannibalism och fjäderplockning i kommande generationer. Dessa hönor visade också lägre rädsla och högre serotoninnivåer.

Vad kan du som lantbrukare göra?

• Välj rätt linje: Välj linjer som visat sig vara lugnare och mindre benägna till fjäderplockning.
• Ställ krav på föräldradjursgården: Stressade moderhönor föder mer oroliga kycklingar. Trygg miljö redan hos föräldradjuren minskar risken.
• Tänk på gruppen, inte bara individen: Även om en höna producerar bra ensam, kan hon vara en orosfaktor i flocken.

Att förebygga fjäderplockning börjar alltså redan innan kycklingen kläcks i valet av genetiskt material och miljön hos föräldradjuren.