Värphöns som går ihop och lägger sig i hög

Intervjuerna kunde identifiera några huvudkategorier som var kopplade till ökad risk för att djuren går ihop och lägger sig i hög. Det handlade dels om stress, som vid flytt från uppfödning till värpgård, olika flyktsituationer eller avvikelser från rutinerna. Det handlade också om sociala faktorer till exempel favoritplatser att ruva eller upphålla sig. En lugn, stressfri miljö med jämnt klimat och utfodring och tydliga rutiner kan minska risken för högbildningsbeteende.

Vid flytten från uppfödningsgård till värpgård var den generella känslan att hönsen var mer benägna att gå i hög, det var främst första och andra natten efter flytten eftersom flytten är ett stressmoment för hönsen. 

Vid värpstart och under uppvärp är det mycket som händer i hönsens kroppar vilket ökar deras stressnivåer; könsmognad, hormonförändringar i kroppen och äggproduktionen börjar. Det var i början av värpproduktionen när hönsen var mer aktiva och känsligare för plötsliga ljud och avvikelser som deras flyktbeteende aktiverades, men lantbrukarna rapporterade att hönsen kunde gå i hög när som under hela produktionsperioden om det var någonting som aktiverade deras flyktbeteende. Det kunde vara flygplan som flög lågt över stallet, is som föll ner från taket, annorlunda färg på kläder och äggkorgar, eller fläktar som startades.  Stress och flyktigare/flaxigare flockar var generellt mer benägna att gå i hög. 

Hönsen hade även svårt att hantera bristande rutiner, exempelvis utehöns som inte blev utsläppta enligt rutinerna, men även reden som blev otillgängliga eller mekaniska problem med fodret kunde orsaka att hönsen gick i hög. 

Vissa reden upplevdes mer populära än andra, när det var flera höns som trängde in sig i samma rede kunde det resultera i kvävning. Det var inte många höns som hade förlorats i redet men några stycken. Liknande erfarenheter var det gällande höns som ruvade och lade sina ägg på golvet, det var i hörnen där risken för kvävning uppstod. Lågt ljus och mörka fläckar ökade risken för golvägg. 

Det som upplevdes som ett litet mysterium var när hönsen samlades i mitten av stallet i en vad de kallade ”smygande kvävning”. Några observationer var att ströbäddens kvalitet var bättre jämfört med andra delar av stallet, eller att det var en solfläck, där hönsen samlades. 

Hur kan vi tillämpa resultaten?

Även om Sverige har andra förutsättningar jämfört med Storbritannien finns det alltid saker vi kan lära oss, eller bli påminda om, av att titta utomlands och ta del av andras erfarenheter. Några saker att ta till oss kan vara:

• Säkerställa att flytten från unghönsuppfödning till produktionsgård blir så lugn och smidig som möjligt för djuren. Extra tillsyn de första dagarna för att säkerställa att de finner ro i sitt nya hem.
• Försöka få en så jämn djurfördelning som möjligt över hela stallet, jämnt stallklimat och jämn foder-/vattenfördelning.
• Arbeta med ströbädden så den är lucker och av god kvalitet över hela ströytan.
• Försöka undvika ljusa eller mörka fläckar i stallmiljön, målet att ha en som jämn belysning som möjligt.
• Ha tydliga rutiner som alla som sköter hönsen känner till väl.