Smittskyddet i svensk fjäderfäproduktion
Svensk fjäderfäproduktion har kommit långt, men smittskyddet behöver ständigt finslipas. Det är de små, konsekventa åtgärderna som handtvätt, städning, rutiner och utbildning som gör skillnaden om minskar riskerna när nästa influensavåg kommer.
Viktiga lärdomar att tillämpa ute på gård
- Se över stallens flöden. Gör det enkelt att skilja rent från smutsigt.
- Tvätta och sprita händerna både innan och efter stallbesök.
- Skydda halm, hö och strö mot vilda fåglar under lagring och transport.
- Utbilda all personal i smittskydd, även tillfälliga arbetare som lastningspersonal, gärna på flera språk.
- Täta sprickor och hål i väggar och ventiler. Små öppningar kan bli stora risker.
- Håll rent runt gården. Undvik foderspill och vattenpölar som lockar fåglar.
- Prata om smittskydd ofta. Påminnelser och vardagsrutiner gör skillnad.
- Acceptera att risken aldrig blir noll, men varje förbättring minskar den.
De senaste åren har flera svenska fjäderfäbesättningar drabbats av högpatogen fågelinfluensa (HPAI). Smittan kommer oftast via vilda fåglar, men vägen in i stallet är sällan enkel att förstå. För att ta reda på vad som fungerar, och vad som kan bli bättre, har forskare vid SVA och SLU besökt svenska anläggningar med unghöns, värphöns, avelshöns, slaktkycklingar och kalkoner. De har pratat med lantbrukare, gått igenom data, rutiner och gjort en noggrann bedömning av smittskyddet.
Högt smittskydd men stora skillnader mellan gårdar
Sverige ligger generellt bra till. De flesta gårdar har starka smittskyddsprogram och medvetna lantbrukare. Men forskarna såg stora skillnader i hur rutinerna faktiskt genomförs i vardagen.
Slaktkycklingsgårdar hade ofta bättre rutiner, medan äldre värphönsstall och kalkongårdar hade fler utmaningar. De flesta hade förbättrat sitt smittskydd efter influensa-utbrotten som varit, men mycket hänger fortfarande på små och vardagliga detaljer.
Vanliga svagheter
Flera svaga områden återkom:
- Otydliga hygienzoner. På hälften av gårdarna var gränsen mellan ren och smutsig zon otydlig. Det gör att smitta lättare kan följa med in i stallet.
- Brister i handhygienen. På många gårdar tvättades händerna bara vid ett tillfälle, vid ingången till stallbyggnaden, och inte vid eller mellan besök i djurutrymmen.
- Strö och halm. Halm, hö och andra grovfoderprodukter kan smittas av vilda fåglar under lagring utomhus, i andra ekonomibyggnader och/eller vid transport.
- Gamla byggnader. Sprickor, hål och otäta ventiler är vanliga, särskilt i äldre stall.
- Personal och språk. Många gårdar har utländsk arbetskraft. Bara hälften hade utbildat all personal i smittskydd de senaste åren, och språkförbistringar gjorde ibland att rutiner missförstods.
När verkligheten krockar med idealen
Ett tydligt tema i studien var konflikter mellan smittskydd, djurvälfärd och miljöhänsyn.
Ekologiska gårdar måste erbjuda halm och sandbad, men det är svårt att göra på ett helt hygieniskt sätt. Regler som begränsar användningen av rått- och musmedel gör det svårare att bekämpa gnagare. Och när väl fågelinfluensan kommer för säsongen, måste även de ekologiska hönsen hållas inomhus, vilket påverkar djurvälfärden.
Flera lantbrukare upplevde också en känsla av maktlöshet. ”Vi kan inte skydda oss mot allt,” menade många. De flesta trodde att viruset tagit sig in via ventilationsöppningar, något som är svårt att påverka. Forskarna påpekar dock att även små förbättringar i rutiner och hygien kan minska risken betydligt.
Kunskap, utbildning och sunt förnuft
En tydlig slutsats är att människan är nyckeln. Det spelar mindre roll hur bra programmen på papperet är, det är hur de används i vardagen som avgör.
Gårdar där hela personalen fått smittskyddsutbildning, gärna på sitt eget språk, hade bättre rutiner. Råd är att prata om smittskydd i arbetslaget regelbundet, inte bara en gång om året. Enkla rutiner som följs varje dag gör störst skillnad.
Fortsatt utveckling behövs
Studien visar att smittskyddet i Sverige håller hög klass, men att det finns utrymme för förbättringar. Särskilt viktigt är att stärka rutinerna kring hygienzoner, handhygien, grovfoder och underhåll av byggnader. Forskarna menar också att branschen behöver mer praktiskt inriktad rådgivning och utbildningsmaterial på flera språk.
