Inhysning av nötkreatur i liggbås

De vanligast förekommande inhysningssystemen för nötkreatur är lösdriftssystem med liggbås, djupströbädd med skrapgång och olika typer av ligghallar i anslutning till betesmark. Även uppbundna system och stall med spaltboxar förekommer. 

Ett lösdriftssystem med liggbås innehåller, förutom liggbåsen, skrapgångar där djuren går och står samt ät- och drickplatser. Har stallet flera rader med liggbås behövs tvärgångar där djuren kan passera för att ta sig mellan de olika skrapgångarna. Ytan där fodret läggs kan vara i form av foderbord eller fodertråg/krubba. Vattenplatserna är utformade som vattenkoppar eller vattenkar.

Foderbord och drickplatser

Foderbordsytan behöver vara något upphöjt i förhållande till skrapgången, där djuret står. Höjdskillnaden gör att djuret lättare kommer åt fodret eftersom inredningen vid foderbordet hindrar djuret att sätta fram ena foten för att nå fodret. Beroende på hur många liggbåsrader stallet har, fås olika många ätplatser i stallet. Ju fler liggbåsrader, desto fler djur skall dela på ytan vid foderbordet. Vatten till djuren Placeras oftast vid foderbordet eller i tvärgångarna.

Liggbås

I liggbåset är det liggbåsavskiljarna tillsammans med nackbomen och en eventuell bogplanka, som reglerar vilket utrymme som det enskilda djuret får och hur djuret ligger. Båspallen behöver ha en lutning på cirka 4 procent för kor och cirka 5 procent för tjurar, för att fukt och urin lättare ska rinna av. För att öka komforten för djuren behövs en gummimatta/ madrass och strö. Mattan/madrassen tillsammans med ströet ger även värme åt den enskilda individen. Gott om strö eller strö med ett icke vasst ytskikt förhindrar hasskador och kan hjälpa till att hålla ytan torr och ren. Mattan/madrassen och ströet gör även att djuren får stöd när det reser och lägger sig. Det finns även djupa liggsängar där själva ramen på båspallen är av betong men liggytan består av halm/kalk, sand eller fiberströ.

Liggbåsinredning

Det väldigt viktigt att inredningen inte på något sätt begränsar resnings-och läggningsrörelsen. Djuret behöver kunna röra huvudet framåt i båset utan att ta i inredningen. Det är även en stor fördel om det kan vara fritt nere vid golvet. I många fall fungerar liggbåset bra även utan bogplanka. Om det, av någon anledning, behöver vara någon form av bogplanka, så bör den vara eftergivlig så att djuren kan sträcka ut ett framben vid vila. Att djuren kan lägga sig på sidan med huvudet över bogplankan är också önskvärt. Det är viktigt att bogplankan inte är högre än 10 centimeter, då detta försvårar i resningsrörelsen där nötkreaturen vill ta ett steg framåt. För ett optimalt liggbås bör således båsavskiljare utformas så att det lämnas fria zoner, för huvud, framben och bakben, så att nötkreaturen kan utföra läggnings- och resningsrörelsen naturligt samt vila sig bekvämt.

Det finns många olika leverantörer som säljer inredning och inredningen skiljer sig åt emellan leverantörerna. För monteringen av inredningen ska leverantörens rekommendationer följas, men rekommendationerna måste även anpassas efter den egna besättningens behov. Dimensioneringen av inredningen bör baseras på de 20 procent största individerna för att undvika skador på de största djuren. Det är även viktigt att det, efter montering, inte finns några utstickande detaljer, till exempel skruvar och muttrar, som djuren kan skada sig på.

Vilka mått som liggbåset ska ha beror på vikten på djuret, som ska inhysas i båset. I djurskyddslagstiftningen (L104) finns detta reglerat. Då måtten som beskrivs i djurskyddslagstiftningen är minimimått, så är det bra att följa måttrekommendationer som är baserade på tillgänglig litteratur, forskning och praktisk erfarenhet. Liggbåsets längd, bredd och liggytans utformning påverkar komforten i liggbåset och därmed tiden djuret ligger i båset.

Att tänka på 

• Placera inte frontinredningsrör för lågt då djuren riskerar att komma under med något framben och bryta detta vid resning.
• Måtten och liggbåsets utformning avgör djurens trivsel och renlighet
• Ha så lite inredning som möjligt i liggbåsets främre del för att inte hindra djurets läggnings- och resningsbeteende.

Felmonterad inredning ger

• Skador eller skav på djuren.
• Felaktiga eller avbrutna rörelser för resning och läggning
• Djur som ligger i skrapgången
• Djur som står upp i båsen eller som står upp med bakbenen nere i skrapgången. Detta indikerar att djuren har svårt att lägga sig. Troligen är båset för grunt och att inredningen behöver justeras, så mer plats fås framåt. Kan även vara att ”nackröret” behöver höjas.
• När djur ligger snett i liggbåsen tenderar det till att bli mer gödsel på båspallen. Detta beror oftast på att liggbåset är för kort och inte är för brett, vilket man lätt tror.
• Hindrar ett djur från att kunna ligga på sidan.
• Laga inredningsdetaljer direkt om en klammer lossnar eller liknande så att inte djuren skadar sig på inredningen.
   

Inhysningssystem med liggbås är inledningsvis en dyrare lösning jämfört med inhysning på ströbädd. Dels beror det på att liggbåsstallet med olika gjutningar med lutningar och nivåer i stallet. Ett liggbåsstall har också mer inredning. Dock så är halmen dyr med avseende på bland annat arbete, hantering och lagring. Vissa år så kan det vara brist på halm vilket ställer till problem för inhysningssystem med ströbädd. Av den anledningen kan inhysningssystem med liggbås därför ofta det billigare alternativet. Vidare fås klet- eller flytgödsel med detta inhysningssystem, vilket kan vara en fördel ur spridningssynpunkt. 

Författare: Therese Ljungberg, Växa Sverige