Hur kan förbättrade kväve- och fosforbalanser möta lantbrukarnas behov?

Tillbakablick

Användningen av handelsgödsel i det svenska jordbruket var begränsad fram till 1950-talet. Lantbrukaren integrerade växtodling och djurhållning på gården och upprätthöll därmed en ganska god biologisk balans. Växtföljden innehöll både tärande och närande grödor där klöver och andra baljväxter var en viktig bas för kväveförsörjningen. Produktionen av vegetabilier, mjölk, kött och ägg var på en begränsad nivå. Orsaken var att tillförsel av växtnäring via inköpta gödselmedel var för låg för att kompensera utförsel av växtnäring via sålda produkter. Därefter ökade tillgången på billig fossil energi, som ökade användningen av handelsgödsel fram till slutet av 1970-talet. Importen av foder ökade också vilket ökade tillförseln av fosfor till jordbruket. Tillsammans med samhällets krav på rationalisering för att effektivisera arbete och öka avkastningen blev jordbruket mer specialiserat. I slättbygd utvecklades specialiserad spannmålsodling och i skogs- och mellanbygd producerades mjölk och nötkött. Produktion av gris samt fjäderfä koncentrerades till södra Sverige. Konsekvensen blev brutna kretslopp av växtnäring mellan växtodling och djurhållning.  Gårdar med hög djurtäthet i relation till åkerarealen fick ett överskott av stallgödsel. Tillgången på billig handelsgödsel minskade i sin tur lantbrukarens incitament för att utnyttja stallgödsel effektivt. Tillförseln av kväve och fosfor med både handelsgödsel och stallgödsel orsakade ett överskott och miljöproblem med försurning och övergödning. 

Samverkan för minskade förluster av kväve och fosfor

Vid början av 2000-talet införde Sverige miljökvalitetsmål som krävde att jordbruket skulle minska förlusterna av kväve och fosfor. Ekonomiskt stöd via EU blev starten för arbetet med att förverkliga miljöåtgärder inom lantbruket. Företrädare för lantbrukare och lantbruksnäringen uttryckte sin vilja att engagera sig aktivt för att uppnå miljömålen. Det blev början till ett samarbete mellan lantbrukare, rådgivare och myndigheter. Tillsammans lanserade de en kampanj som innehöll kostnadsfri rådgivning, där individuella gårdsbesök och näringsbalansberäkningar var en viktig del. Det var Greppa Näringen. Under kampanjens första femton år genomfördes över 18 000 näringsbalansberäkningar för enskilda gårdar. Utvärderingar av kampanjen visade att kombinationen av balansberäkningar och individuell rådgivning förbättrade växtnäringshanteringen på gården, vilket ledde till minskade förluster av kväve och fosfor.

Rådgivning

Den kostnadsfria rådgivningen lockade många lantbrukare då den erbjuder ett helhetsperspektiv på växtnäringshanteringen. Lantbrukare med både växtodling och djurhållning upplevde detta som särskilt värdefullt för att uppnå ett effektivt utnyttjande av växtnäring på gården. De upplevde besparingar i både kostnader och arbetsbelastning som en följd av förbättrad växtnäringshantering. Framtidens lantbrukare kommer fortsatt ha incitament att optimera användningen av växtnäring, samtidigt som de arbetar för ett hållbart jordbruk. Lantbrukare som är övertygade kommer att fortsätta söka rådgivning. Andra lantbrukare, som tidigare inte fått rådgivning, kan dra nytta av det kostnadsfria stödet som en start.

Gårdsdata för optimerad produktion

Obalanser i näringssammansättningen i foder eller i stallgödsel kan skapa konflikter mellan kortsiktig djurhälsa och långsiktig markbördighet.  Att känna till växtnäringsinnehållet i stallgödsel är avgörande för att planera gödsling på en gård med animalieproduktion. Mängden växtnäring i foder producerat på gården och gödsel är stor i relation till vad som köps in och säljs.  Beräkningar som är baserade på gårdsspecifika data hjälper lantbrukaren att fördela stallgödseln i växtföljden så resurseffektivt som möjligt. För att göra beräkningen behöver rådgivare och lantbrukare veta mängden växtnäring i utfodrat foder och i mjölk, ägg och djur som lämnar stallet. Differensen mellan vad som går in till och ut från stallet är växtnäringsinnehållet i gödsel ut från stallet.  Med rådgivningsstöd och aktuella data på näringsvärden för det foder som används kan lantbrukaren både få en optimerad utfodringsplan och en beräkning av mängden växtnäring i stallgödseln. Detta motverkar också en överutfodring av kväve och fosfor till djuren, vilket annars skulle ansamlats i gödseln och öka risken för kväve och fosforförluster till miljön.

Hantering av stallgödsel

Hur stallgödsel hanteras är avgörande för att maximera dess värde som gödselmedel. Korrekt lagring förhindrar fosforförluster medan kväveförluster, främst genom ammoniakavgång, kan minimeras genom att tillämpa god jordbrukarsed praxis. Långliggande fältförsök har visat att fosfor i stallgödsel är lika växttillgängligt för jordbruksgrödor som handelsgödselfosfor, vilket innebär att lantbrukare med djurhållning oftast har tillräckligt med fosfor utan ytterligare inköp. Däremot är kväve det växtnäringsämne som framförallt påverkar skördenivån. Då stallgödselns kväveeffekt är mer svårbedömt än effekten av handelsgödsel finns risken att stallgödselns värde underskattas. Lantbrukare som får individuell rådgivning om strategier och teknik för gödselspridning får ett förbättrat kväveutnyttjande i växtodlingen. Som vägledning använder rådgivaren kvävebalansberäkningar för gården och bedömningar av hur lantbrukaren kan minska ammoniakförluster. Ny kunskap om optimal gödselhantering förmedlas till lantbrukare genom kostnadsfria kurser och studiebesök. 

Kunskapsförmedling för att uppnå miljömål

Efter mer än två decenniers kunskapsförmedling via kampanjen Greppa Näringen är lantbrukaren medveten om att en optimal gödselhantering ger flera fördelar för lantbruksföretaget. Tillräcklig utgödslingsfrekvens och en liten andel gödselbemängd yta ger en god stallmiljö och rena djur. Täckta gödsellager minskar lukt och tillskott av regnvatten.  Lantbrukaren blir mindre beroende av handelsgödsel genom att räkna med stallgödselns växtnäringsvärde och hantera den så resurseffektivt som möjligt. Hen vet också dess betydelse för hållbar livsmedelsproduktion och miljöskydd. Motivationen till att få rådgivning varierar mellan Lantbrukare. En del söker kostnadsbesparingar medan andra deltar för att undvika strängare regleringar från myndigheter. Några lantbrukare tycker att det är ett bra sätt att möta konsumentförväntningar och andra drivs av att sköta jordbruket på ett sätt som kan säkerställa gårdens långsiktiga livskraft. Att vara medveten om dessa och andra drivkrafter är nyckeln till att engagera lantbrukare för att uppnå miljömålen.