Inhysning Nötkreatur på ströbädd

Vid inhysning av nötkreatur behövs en liggyta och en foderyta i stallet. I djurstall utformad med liggbås så är det liggbåsen som utgör liggytan. I ett djurstall utformad med ströbädd så är det ströbädden som utgör liggytan och bidrar med ett tjockt lager strö där djuren kan ligga fritt. Material som används är vanligen halm, torv, spån eller en kombination av dessa strömedel. 

Ströbädden

Ströbäddar kan behandlas på olika sätt. Vid regelbunden utgödsling, exempelvis en gång i månaden, hinner inte förmultningsprocessen starta i bädden. En djupströbädd är en ströbädd som ligger kvar i djurstallet under hela stallperioden. Under så lång tid kan bäddenförmultna. Ett nytt lager rent strö läggs in några gånger per vecka vilket håller ytan i bädden torr medan lagren under topplagret förmultnar/ brinner och packas ihop. Fördelen med en djupströbädd är att förmultningsprocessen genererar värme till djuren samtidigt som smittämnen hålls på en låg nivå.

Hur mycket en ströbädd växer under stallsäsongen beror på flera faktorer, bland annat Antal djur per kvadratmeter ströbäddsyta, om bädden börjar att brinna eller inte samt kvaliteten på strömedlet. Som en fingervisning växer en bädd mellan 70 centimeter och 1,2meter under stallsäsong. Kan djuren gå ut och vistas utomhus utan tak och därmed bli blöta, ökar även detta halmåtgången. Om bädden inte skall gödslas ut under stallsäsong, bör ytan för bädden sänkas ner i förhållande till skrapgång och foderbord. Om bädden sänks ner mer än 40-50cm behövs en trappa. Ett trappsteg bör vara 50cm djupt och max 30cm högt. Beroende på hur mycket man sänker ner bädden så kan mer än ett trappsteg behövas.

Genom att utforma djurstallet med en skrapgång kan halmåtgången minskas upp till 50 procent. Skrapgången och liggytan bildar tillsammans totalytan i stallet, dvs total tillgänglig yta för djuren. Finns det ingen skrapgång ska ströbäddsytan uppfylla villkoren för både totalarea och liggarea, dvs bädden behöver vara större än bara behovet för liggyta.

Planlösning

Vägghöjden på stallet avgörs dels av vilka maskiner som ska användas vid skötseln i stallet och om maskinerna ska in på långsidan eller på kortsidan. Ventilationsbehovet för djuren och därmed hur stora ventilationsöppningar som behövs påverkar också vägghöjden, då djuren ska kunna stå upp och inte utsättas för drag. Vägghöjden påverkas därför även av hur mycket bädden växer. 

Hur ströbäddsytan bör utformas beror på flera olika faktorer

• Vilka djur som ska hållas på ytan
• Hur länge djuren ska gå på ytan
• Utgödslingsintervall
• Utgödslingsmetod

Ju fler djur som ska inhysas på bädden desto mer strömaterial går det åt och med det växer bädden mer. För att inhysningssystemet och ströbädden ska fungera optimalt behövs minst 30 procent större ströbäddsyta per djur utifrån minimimåtten enligt Jordbruksverkets föreskrifter, L104. 

Kant eller inte mellan ströbädd och skrapgång?

Genom att ha en kant mellan ströbädd och skrapgång, kan bädden hållas ren. Här kan även stolpar och inredningsgrindar placeras för att skydda dem mot korrosion orsakade av gödsel.  En kant mellan ytorna behöver också finnas vid mekanisk utgödsling. Kanten är dock inte nödvändig vid utgödsling med traktor eller lastmaskin. Vid utgödsling med traktor eller lastmaskin underlättar kanten utgödslingen, då det finns en kant att följa eller köra emot. Det blir mindre ströinblandning i gödseln med en kant och därmed är det lättare att få klet- och flytgödsel ifrån skrapgången. 

En fastare gödsel bildas om det inte finns en kant mellan ströbädden och skrapgången då bädden kontinuerligt trycks ut på skrapgången. Den här principen kallas ”glidande ströbädd”. Systemet med glidande ströbädd var vanligare förr men byggs ibland även idag. Systemet bygger på att djuren, när de ligger på ströbädden, bidrar till att det understa smutsiga lagret av ströbädden trycks ner i skrapgången, och kan då gödslas ut, medan det övre, rena lagret strö ligger kvar.

Inredning

Är det kalvande kor eller inkalvande kvigor som skall inhysas på ströbädden bör det finnas så gott om plats så att tillfälliga kalvningsboxar kan ställas upp, utan att det påverkar ytan för de andra djuren. Om ko och kalv ska gå tillsammans i stallet behövs en kalvgömma. Den placeras med fördel där det är dragfritt och där det är lätt att ha god tillsyn för djurskötaren. Kalvarna kan behöva tillskottsutfodras i kalvgömman beroende på produktionsform. Då ska placeringen av kalvgömman fungera även för det, alternativ att kalvarna kan få en egen del vid foderbordet, som bara kalvarna har tillgång till. 

Utfodringsyta 

Utfodringsytan består av en fast yta, ett foderbord eller en krubba/ tråg. På den ytan ska inga djur vistas, eftersom fodret på utfodringsytan i så fall kan förorenas. Bredden på utfodringsytan bestäms av utfodringssystemet. Vilken längd och bredd som boxarna kan ha, beror på hur många ätplater man vill ha vid foderbordet. En djup och smal box har ofta få ätplatser medan en grund och bred box har många. Foderbord, krubba och tråg ska alltid vara upphöjt med minst 10 centimeter ifrån där djuren står.  Det betyder att utfodringsytan kan behöva höjas upp ännu mer i förhållande till där djuren står om det är ströbädd ända fram till utfodringsytan. För att kunna ha en konstant höjd till utfodringsytan och säkerhetsställa att djuren har en bra och normal ätsställning, placeras ofta en skrapgång närmast utfodringsytan. Då står djuren där och äter medan själva bädden blir enbart liggyta.

Drickplatser

Dricksvatten till nötkreaturen ges antingen ur vattenkopp, balja eller vattenkar. Vilket alternativ som används beror på antalet djur som inhyses och lösningen i övrigt. Om djuren hålls i ett oisolerat stall behöver vattnet till djuren frostsäkras. 

För enkel tillsyn av drickplatsen, placeras den bäst vid foderbordet. Nackdelen är att den lösningen tar bort yta som kunde användas till ätplatser samt att dricksplatsen lätt förorenas med foder. En annan placering kan vara i gränsen mellan skrapgång och bädd, alternativt i bakkanten på bädden. Med dessa alternativ blir det svårare att enkelt kontrollera att drickplatsen fungerar som det är tänkt. Men fördelen är att alla djur kommer åt vattnet, vilket de kanske inte gör vid foderbordet om det inte är en ätplats per djur där. Frostrisken på dricksplatsen minskar även något med en placering längre in i stallet, om stallet har en öppen långsida. 

En drickplats kan placeras emellan två djurgrupper. Då kan djur från båda grupperna dricka från samma dricksplats. Det är viktigt att drickplatsen utformas så att djuren kan dricka i en naturlig ställning och att inte någon inredning hindrar djuren från att hålla huvudet naturligt. 

Enligt lagstiftningen ska det finnas en dricksplats per 25 vuxna djur (gäller ej mjölkkor), men rekommendationen är att ha fler dricksplatser än vad som krävs enligt lagstiftningen.