Grisningsfeber

Anmälningspliktig sjukdom – Nej

Sjukdom

Grisningsfeber drabbar suggan vid eller strax efter grisning. Suggan får nedsatt allmäntillstånd och minskad eller upphörd mjölkproduktion, vilket snabbt påverkar spädgrisarna negativt. Cirka 10 % av grisningarna kan drabbas.

Smittämnen/ smittvägar

Orsaken är komplex och inte helt klarlagd, men en kombination av infektioner och hormonella förändringar tros spela in. Vanliga bakterier vid infektion i juvret är E. coli (vanligast), Klebsiella spp., stafylokocker samt streptokocker. Smittan sprids inte direkt mellan djur utan påverkas av miljö, hygien och suggans hormonella status.

Symtom

Sjukdomen visar sig oftast inom 48 timmar efter grisning. Vanliga symtom är:

• Feber (över 39,5 °C)
• Nedsatt aptit
• Svullna, hårda, röda och ömma juver och ovilja att ge di.
• I vissa fall ses även livmoderinflammation med variga flytningar.
• Spädgrisarna påverkas snabbt när de inte får råmjölk och mjölk.

Åtgärder

• Tempa och känn igenom juvret hos suggor som inte äter eller där smågrisarna verkar vara hungriga.
• Suggor med feber över 39,5 °C, dålig aptit eller tydliga juverförändringar kan behöva behandlas.
• Kontakta veterinär vid behov om temperaturen överstiger 40 °C, eller om suggan inte låter smågrisarna dia.
• Behandling med läkemedel enligt instruktioner från veterinären. Det innebär ofta oxytocin för att underlätta mjölknedsläpp, smärtstillande (NSAID) och vid behov antibiotika.
• Provtagning av mjölk kan ge vägledning för rätt antibiotikaval.

Förebyggande arbete

Viktiga förebyggande åtgärder är 

• God stallhygien
• Bra vattenkvalitet
• Korrekt utfodring inför grisning
• Rena grisningsboxar

Håll uppsikt över suggor vid grisning och de första dagarna efter. Ökad smågrisdödlighet kan tyda på att suggorna har en mildare grisningsfeber som inte syns (subklinisk) – kontrollera då vatten, foder och utfodringsrutiner.