Behandling av mastit

Subklinisk mastit 

Vid subklinisk mastit ses inga synliga symtom, utan bara högt celltal. Behandling med antibiotika rekommenderas oftast inte under laktationen, utan fokus ligger på att minska smittspridning genom åtgärder som till exempel slakt av kor med kroniskt höga celler och separering av sjuka och friska kor med rätt mjölkningsordning. Den subkliniska mastiten kan i vissa fall behandlas vid sinläggning med juvertuber med antibiotika.  

Klinisk mastit 

Klinisk mastit kan variera i svårighetsgrad, från lindrig med bara förändrad mjölk till kraftig mastit som påverkar kon med exempelvis nedsatt allmäntillstånd och feber. Behandlingen beror till exempel på hur allvarlig mastiten är, om den uppstått akut eller kon haft höga celler länge, samt på djurskydd och ekonomi.  

I besättningar med villkorad läkemedelsanvändning kan djurägaren ibland sätta in behandlingar utan akut besök av veterinären, men i andra fall behövs veterinärbesök för att fastställa diagnos och behandling.  

Veterinären genomför en klinisk undersökning av kon och juvret och tar ofta mjölkprov för att fastställa orsaken. Baserat på sjukdomshistoria, kunskap om besättningen och undersökningen beslutar veterinären om behandling behövs. Det kan vara antibiotika med injektion, juvertuber eller sintidsbehandling, eller stödjande behandling som till exempel antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). 

Följ upp 

Det är också viktigt att följa upp resultatet av behandlingen. Det kan man på kort sikt göra genom att bedöma hur snabbt de kliniska symtomen försvinner. Undersökning av mjölken med CMT är också ett bra hjälpmedel för att kontrollera om inflammationen lagt sig eller inte i den sjuka juverdelen. På litet längre sikt bör man kontrollera om kons celltal normaliseras. Det kan också bli aktuellt att ta nya mjölkprov för bakteriologisk undersökning.  

Tillbaka till översiktssidan om ”Behandling av mastit”

Läs mer

Sintidsbehandling med antibiotika

Villkorad läkemedelsanvändning