Planera din rekrytering
Planera gårdens rekrytering för att bli självförsörjande på kvigor och samtidigt undvika både ofrivillig utslagning och tomma platser. Beräkna utifrån gårdens egna siffror och gör en plan för att hantera över- eller underskott.
Följ exemplen nedan för att ta fram en plan för rekryteringskvigorna. Byt ut siffrorna till besättningsspecifika uppgifter. Jämför sen hur många kvigor som behövs med hur många som produceras på gården och planera för att kunna välja ut lämpliga kvigor samt hantera över- eller underskott. Att ha en plan/strategi att hålla sig till underlättar också arbetet när saker inte går som planerat, för att komma på rätt spår igen.
Titta över planeringen regelbundet så den hänger med ändringar inom exempelvis utslagsprocent och önskad livslängd på korna, eller andel kvigkalvar.
Exempelgården i beräkningarna
- Totalt 100kor (mjölkande och sin)
- Inkalvningsålder 26 månader
- Kalvningsintervall 13 månader
- Utslagningsprocent 35%
- Förluster av kvigor 10 % (dör, säljs eller slaktas)
- Spädkalvsdödlighet 5% (<24h)
- Andel kvigkalvar som föds 50%
Hur många kvigor behövs?
Exempelgården: 100×(26/24)×0,35×(1+0,1)=41,7≈42 kvigor behövs i besättningen varje år
Hur många kvigor produceras?
Exempelgården: 100×(12/13)×0,5×(1-0,05)×(26/24)=47,5≈47 kvigkalvar produceras i besättningen
Hantera balansen
Gården i exemplet klarar av självförsörjningen av kvigor men har inte särskilt stora möjligheter att göra urval på kvigkalvar som ska bli rekrytering och kan behöva rekrytera även kalvar som till exempel är avkommor från kor som inte borde avlas på, eller som varit sjuka.
Det går att minska gårdens behov av rekrytering, till exempel genom förebyggande djurhälsoarbete och minskad utslagsprocent eller kvigförluster. Att seminera med könssorterad sperma på utvalda kor kan dels vara ett sätt att få fler kvigkalvar, och dels att få kvigkalvar från korna som ska avlas vidare på.
Se också till att ha en plan för eventuellt överskott av kvigor. Beslutet att rekrytera en kviga bör vara ett medvetet val och i möjligaste mån tas innan seminering eller betäckning för att undvika att ofrivilligt behöva slå ut kor.
