Riskfaktorer för mastit – sinläggning och sinperioden

Sinläggning är den period i slutet av laktationen då kon förbereds för att gå i sin, det vill säga då man successivt upphör med mjölkningen. Detta är en viktig fas för juverhälsan eftersom risken för juverinfektioner och efterföljande mastit ökar. Infektioner som uppstår i samband med eller strax efter sinläggning kan leda till klinisk mastit direkt, men leder ofta till subklinisk mastit. Dessa infektioner kan ligga kvar i juvret under hela sinperioden och orsaka klinisk mastit i samband med kalvning, då immunförsvaret är särskilt nedsatt. 

Efter att mjölkningen upphör ökar trycket i juvret, vilket kan orsaka mjölkläckage genom spenkanalen. Detta ökar risken för juverinfektioner. En viktig riskfaktor för infektion är därför hög mjölkproduktion vid sinläggning. Risken för juverinfektioner ökar också när spendoppning eller sprejning ofta upphör, djuren omgrupperas, eller om de får sämre närmiljö och mindre optimal utfodring – exempelvis foder av lägre kvalitet eller brist på vitaminer och mineraler.  

Sinperioden

Sinperioden sträcker sig från sista mjölkningen till kalvning. För juverhälsan är de första veckorna efter sinläggningen och de sista veckorna innan kalvning viktigast. En viktig orsak till det är att det inre trycket i juvret är högt eftersom juvret inte mjölkas och mjölk fylls på. Detta leder till ökad risk för mjölkläckage via spenkanalerna. Strax före kalvning kan vissa kor dessutom drabbas av juverödem vilket ytterligare ökar risken för mjölkläckage. Eftersom juvret inte mjölkas under dessa perioder kan bakterier som kommit in i juvret bli kvar i juvret. Andra riskfaktorer under dessa perioder är att spendoppning/sprejning upphör/inte har startat och att stressfaktorer som omgruppering, foderbyten, sämre närmiljö och utfodring kan leda till försämrat allmänt immunförsvar.  
 

Tillbaka till översiktssidan om ”Orsaker till mastit”

Läs mer

Förebyggande av mastit vid sinläggning

Celltalsakuten