Effekter av sand på juverhälsa

Sand lyfts ofta fram som ett mycket bra strömedel inom mjölkproduktionen. Den ger en bekväm och stabil liggyta. Sand absorberar inte vätska men dränerar bra och håller ytan torr vilket begränsar bakteriers tillväxt. Sand har dessutom god värmeledningsförmåga, vilket hjälper till att minska värmestress hos kor. En annan fördel är att sand ger bra friktion, vilket minskar halkrisken när djuren reser sig eller lägger sig ner. Kor föredrar i många fall sand framför andra strömaterial, som sågspån eller gummimattor. Under kalla perioder väljer de däremot ofta halm eller mjukare underlag. 

Bakterier

Det finns ändå vissa hygieniska risker att ta hänsyn till. Till exempel har bakterier som streptokocker, särskilt Streptococcus uberis, visat sig kunna förekomma i större mängd i sand än i vissa andra strömaterial. Den här typen av bakterier kan dessutom överleva längre i sand än i sågspån. För att minska risk för bakterietillväxt kan kalk tillsättas till sanden. Även en liten mängd kalk, till exempel 10 %, kan bidra till att minska förekomsten av bakterier som E. coli, enterokocker, Klebsiella och Streptococcus uberis. Kalken har också en längre varaktig effekt i sand jämfört med många organiska strömedel.

Användning i liggbås

Om sand används i liggbåssystem bör liggbåsen vara utformade som lådor där sanden läggs i. I liggbåssystem fylls ny sand på relativt sällan (ca. var tredje månad) och hanteringen kräver i de flesta fall någon form av lastmaskin. Sand bör inte användas i kalvningsbox eftersom det är stickigt och kan fastna på nyfödda kalven.

Tillgång och återvinning

En viktig aspekt att ta hänsyn till är tillgång och hantering. Sand är en ändlig resurs, vilket gör att det lokalt kan vara svårt eller dyrt att få tag på, och vissa län kräver att den återvinns. För att sänka kostnaderna är det möjligt att återanvända sand genom att separera den från gödseln. Men i vissa gödselsystem kan sand orsaka problem – den fastnar lätt i brunnar och kan orsaka extra slitage på pumpar och annan utrustning.

Texten är skriven av Åsa Lundberg och Elsa Wilén på Växa på uppdrag av Kunskapsnav animalieproduktion.