Förebyggande av kalvningsförlamning
Kalvningsförlamning kan förebyggas genom utfodringsstrategier i sinperioden som ökar kornas egen förmåga att tillfälligt ta kalcium från skelettet vid kalvning. På besättningsnivå bör åtminstone färre än tre procent av de kalvande korna drabbas.
Kalvningsförlamning, akut brist på kalcium i blodet, är en allvarlig sjukdom som framförallt drabbar äldre och ofta högproducerande kor. Det är dessutom kopplat till flera följdsjukdomar som exempelvis kalvningssvårigheter, kvarbliven efterbörd, juverinflammation och löpmagsförskjutning, och blir därmed snabbt kostsamt.
Det går att förebygga kalvningsförlamning genom att de sista veckorna innan kalvning öka kornas egna förmåga att snabbt ta kalcium från skelettet med olika utfodringsstrategier. Det behöver göras några veckor innan kalvning för att hormonregleringen ska hinna anpassa sig. Kalciumtillskott vid kalvning, som stavar eller pasta, kan också minska risken. Att se till att korna är i lagom hull vid kalvning (hullpoäng 3-3,5) och att ge anpassade sintidsmineral är viktiga grundläggande faktorer.
Utfodringsstrategier
Det finns två huvudsakliga utfodringsstrategier för att minska risken för kalvningsförlamning; foder med låg eller negativ CAB (se faktaruta), eller att tillsätta mineralbindare. För att strategierna ska fungera är det viktigt att korna inte kommer åt annat foder. Exempel när det lätt går fel är om sinkorna kan nå till de lakterande kornas del av foderbordet eller att kor sätts i kalvningsbox med annan foderstat för tidigt innan kalvning.
Foder med låg eller negativ CAB
Ett foder med lågt eller negativt CAB-värde, en surgörande foderstat, kan förebygga kalvförlamning. Kalium ökar CAB och bör därmed vara lågt, helst under 20g/kg ts i ett sinkofoder veckorna innan kalvning. Det går att odla vallfoder med något lägre CAB specifikt till sinkor genom att exempelvis skörda sent och inte gödsla med stallgödsel. Majs och halm har relativt lågt CAB.
Det är dock svårt att få till ett foder med väldigt låg CAB. Det går att surgöra fodret genom att tillsätta exempelvis klor eller svavel. Om gården använder en surgörande diet är det viktigt att övervaka pH i urinen hos sinkorna för att se att fodret ligger på en lagom sur nivå. Ett lämpligt medelvärde på pH vid surgörande diet är 6,0-6,5, och ska inte vara under 5,5 eller över 7,5 på någon ko. Ta gärna hjälp av en foderrådgivare eller veterinär för att lägga upp arbetet med en surgörande diet.
CAB (katjon-anjon balans) är skillnaden mellan positiva och negativa joner i ett foder. Natrium och kalium i fodret ökar, och klor och svavel minskar CAB-värdet. CAB-värdet ska vara lågt, gärna mellan -150 och -75 milliekvivalenter per kilogram torrsubstans.
Tillsätta mineralbindare
Det är svårt att få till foder med så låga nivåer av kalcium, och fosfor, att kornas förmåga att ta kalcium från skelettet ökas i tillräcklig omfattning. Istället går det att tillsätta aluminiumsilikat/zeolit, en sorts lera som binder och därmed kraftigt minskar tillgången på vissa mineral. Tillskottet finns i flera former och kan vara effektivt, men är relativt kostsamt beroende på i vilken form det ges och om det ges hela sintiden (lägre dos) eller bara veckorna innan kalvning (högre dos).
Lågt kalcium i foderstaten
Max 2 gram kalcium per kilogram torrsubstans foder. Det kan som sagt vara svårt att komma så lågt i foderstater baserade på vallfoder, men kan gå med foderstater baserade på helsädes- eller majsensilage samt halm och lite proteintillskott.
Kalciumtillskott kring kalvning
Kalciumtillskott som ges i munnen som stavar eller pasta kring kalvning kan minska risken för kalvningsförlamning. De kan användas förebyggande genom att ges rutinmässigt till utpekade riskkor, som äldre, högproducerande, halta och sådana som haft kalvningsförlamning vid tidigare kalvningar. Ta gärna hjälp av veterinär eller foderrådgivare för att ta fram en behandlingsrutin.
Tillskotten kan också ges som behandling för att förhindra allvarligare sjukdom hos kor som fortfarande kan stå men som börjar visa tecken på förlamning (till exempel känns kalla eller äter sämre) eller kor som har ställt sig upp igen efter att de blivit behandlade av veterinär.
Bakgrund
Kalvningsförlamning beror på en akut brist på kalcium i blodet, som gör att nervsignalerna till musklerna inte fungerar och att korna därmed blir förlamade. Kalciumnivån i blodet hålls i vanliga fall på en jämn nivå genom hormon som ökar eller minskar nedbrytningen av skelett, upptag från tarm eller utsöndring från njurar. Små justeringar sker kontinuerligt och snabbt hela tiden men vid kalvning, när mycket kalcium plötsligt går åt till att börja producera mjölk, kan kons egna system ibland inte balansera nivån tillräckligt fort.
Kalvningsförlamning drabbar framförallt äldre kor och stod för 12% av den veterinärbehandlade sjukligheten hos mjölkkor under åren 2021-2022. I snitt behandlades 2,4 kor per 100 kor och år, medan siffran för femtekalvare var över 10. Andel kalvningsförlamningar varierar mycket mellan besättningar.
