Streptococcus suis
Streptococcus suis är en bakterie som kan orsaka allvarlig sjukdom hos unga grisar. Den är en zoonos, vilket innebär att den i sällsynta fall kan smitta människor och orsaka exempelvis blodförgiftning eller hjärnhinneinflammation.
Anmälningspliktig sjukdom – Nej
Sjukdom
Sjukdomen drabbar främst unga grisar mellan fem och tio veckors ålder och kan ge allvarliga symtom som hjärnhinneinflammation, lunginflammation och i vissa fall plötslig död. Dödligheten kan vid utbrott vara hög, upp till 20 %. Vissa grisar visar dock endast lindriga symtom som hälta och matvägran.
Smittämnen/ smittvägar
Sjukdomen orsakas av bakterien Streptococcus suis, som finns naturligt i svalg och slemhinnor hos nästan alla grisar. Suggor överför smittan till smågrisarna redan vid födseln via saliv eller vaginalsekret. Grisarna blir då bärare av bakterien, vilket gör att smittan är svår att få bort ur besättningen. Smittspridning sker också via direktkontakt, droppsmitta och i viss mån via miljön.
Symtom
Hos smågrisarna ses:
- Hög feber, matvägran och hälta.
- Tecken på hjärnhinneinflammation såsom kramper, balansrubbningar, ögondarrningar och paddlande rörelser.
- Vissa djur kan dö hastigt utan föregående symtom.
- Vissa djur utvecklar lunginflammation eller hjärtproblem.
Åtgärder
- Vid misstanke om Streptococcus suis i besättningen bör veterinär kontaktas snabbt, särskilt om flera unga grisar drabbas av feber, kramper eller plötslig död.
- Diagnos ställs med hjälp av symtom, obduktion och odling från förändrad vävnad.
- Snabbt insatt antibiotikabehandling är avgörande.
- Vid utbrott kan hela grupper av unga grisar behöva behandlas för att begränsa smittan.
Förebyggande arbete
- Tillämpa strikt omgångsuppfödning där yngre djur inte blandas med äldre. Noggrann rengöring mellan grupper.
- God hygien och stallmiljö med bra ventilation är också viktiga för att minska risken för sjukdom.
- Håll nyinköpta djur i karantän.
- I Sverige finns idag inget godkänt vaccin.
I samarbete med
