Skaksjuka

Anmälningspliktig sjukdom – Nej

Sjukdom

Skaksjuka drabbar nyfödda griskultingar. De föds med skakningar i varierande grad, som oftast avtar med tiden. Sjukdomen i sig är inte livshotande, men svåra fall kan göra det svårt för kultingarna att dia och därmed överleva.

Smittämnen/ smittvägar

Skaksjuka orsakas i Sverige främst av infektion hos dräktiga suggor med Atypiskt porcint pestivirus. Viruset sprids bland annat med avföring och via sperma och smittan överförs från suggan till fostren via moderkakan. Skaksjuka kan uppkomma av andra orsaker som genetiska faktorer, missbildningar eller läkemedel som ges under känsliga faser i dräktigheten.

Symtom

• Nyfödda smågrisar visar olika grad av skakningar direkt efter födseln.
• Skakningarna blir mer uttalade vid aktivitet eller kyla och mindre när de vilar.  
• De flesta blir successivt bättre och är oftast symptomfria vid tre månaders ålder.
• Om skakningarna är kraftiga kan smågrisarna få svårt att dia och riskera svält men kultingar som kan dia utvecklas vanligtvis normalt.

Åtgärder

• Det viktigt att ge smågrisarna en varm och lugn miljö.
• Hjälpa smågrisarna till juvret.
• Vid behov stödutfodra med mjölkersättning.
• Diagnos baseras på symtom enligt ovan.
• Vid stora utbrott, särskilt om grisarna är allmänpåverkade bör veterinär kontaktas för att utesluta andra, allvarligare, sjukdomar som svinpest eller Aujeszkys sjukdom. 

Förebyggande arbete

Det finns ingen behandling, men stödmatning kan rädda svårt drabbade kultingar. Förebygg smittspridning genom: 

• God hygien och smittskydd.
• Grisar som haft skaksjuka kan utsöndra virus länge efter tillfrisknandet och bör därför inte ha kontakt med dräktiga suggor.
• Grisar som har varit sjuka bör inte heller användas i avel.