Skabb och löss
Infektioner med skabb och löss kan orsaka stort obehag och påverka grisarnas välfärd och tillväxt negativt. Förebyggande arbete och snabb behandling är viktigt för att minska spridning i besättningen.
Anmälningspliktig sjukdom – Nej
Sjukdom
Skabb är en hudparasit som orsakar intensiv klåda och hudförändringar. Grislöss suger blod och ger liknande symtom. Båda parasiterna är idag ovanliga i svenska besättningar men kan fortfarande förekomma, särskilt i hobbybesättningar eller mindre uppfödningar.
Smittämnen/ smittvägar
Skabbkvalstret lever i grisens hud där det lägger ägg. Smittan sprids främst genom direktkontakt, men kvalstret kan överleva kort tid i miljön. Grislöss lägger ägg i borst och sprids via direktkontakt eller smittad inredning och strö. Utanför värddjuret överlever de bara i några dagar.
Symtom
Första tecknet på skabb är klåda. Klådan påverkar tillväxten och produktionen negativt. Hudförändringar ses ofta på:
- Öron.
- Framsidan av bakbenen.
- Ljumskar och armveck.
- Benens nedre delar.
- Smågrisar kan få röda utslag på buk och insida lår.
Löss ger liknande klåda och ses främst bakom öronen men kan finnas över hela kroppen.
Åtgärder
- Kontakta veterinär om flera grisar kliar sig ofta och hudförändringar ses på flera grisar.
- Diagnos ställs via hudskrap eller att man ser löss.
- Behandling sker med antiparasitära medel.
Förebyggande arbete
I Sverige har man lyckats sanera bort skabb i många besättningar, men vid återfall krävs ny sanering.
- God smittskyddshygien minskar risken för återintroduktion.
- Alla djur i besättningen ska behandlas samtidigt för att undvika återinfektion.
- Håll nyinköpta djur i karantän.
I samarbete med
