Parasiter hos gris – en översikt

Luftvägsparasiter

• Lungmask är numera ovanlig i svenska tamgrisbesättningar, men är spridd i vildsvinspopulationen.
• Spolmask är fortfarande vanligt förekommande.
• Symtomen från parasiter i luftvägarna är ofta milda men grisarna kan hosta, särskilt unga djur.
• Parasiterna orsakar skador på luftvägarna vilket gör att grisen lättare drabbas av andra luftvägsinfektioner orsakade av virus eller bakterier. I sådana fall, samt vid kraftig spolmaskinfektion kan allvarligare luftvägssymtom och lunginflammation uppstå.
• Kontakta veterinär om du misstänker parasiter i luftvägarna.

Mag- och tarmparasiter

• Spolmask, knutmask och koccidier smittar via ägg eller larver i träck, foder eller vatten.
• Kraftiga infektioner kan leda till diarré, minskad tillväxt, blodbrist och i vissa fall dödsfall.
• Vissa parasiter, som koccidier, drabbar smågrisar hårt under de första levnadsveckorna.
• I träckprov kan man se vilka parasiter som förekommer i besättningen.
• Kontakta veterinär om du misstänker mag- och tarmparasiter.

Hudparasiter

• Hudparasiter som skabbkvalster och grislöss orsakar kraftig klåda, hudförändringar och nedsatt tillväxt.
• Skabbkvalster lever i de ytliga hudlagren och orsakar kraftig klåda. På större grisar finns de oftast i och runt öronen, på framsidan av bakbenen, i ljumskar och armbågsveck och på benens nedre delar. Smågrisarna får knottriga, runda, röda utslag ofta på buken och lårens insidor.
• Lössen trivs också bakom öronen, men kan röra sig över hela kroppen. Lusen suger blod och orsakar klåda som kan bli lika besvärlig som vid skabb.
• Skabb har utrotats i de flesta svenska grisbesättningar.
• Kontakta veterinär om du misstänker skabb eller löss.

Förebyggande arbete

Man vill framför allt minska parasitbördan i grisens närmiljö. Detta görs genom att:

• Hålla grisens närmiljö torr då parasitägg överlever längre i fukt.
• Utföra strikt omgångsuppfödning och inte blanda grisar av olika åldrar.
• Avmaska vid strategiska tidpunkter under grisens liv för att undvika en uppförökning av parasiter i närmiljön.
• För grisar som går ute kan betesrotation användas för att undvika en uppförökning av smitta i grisens omgivning.
• Vid problem med invärtes parasiter är träckprov viktiga för att veta vilka parasiter som förekommer och i vilken mängd.