Vallensilage i nötköttsproduktion

Vallfodrets kvalitet är helt avgörande för hur mycket foder djuret kan äta och därmed också starkt kopplad till tillväxt, foderutnyttjande och slaktresultat. Ett vallfoder med hög smältbarhet gynnar den mikrobiella syntesen i våmmen vilket ökar energi- och proteinförsörjningen till djuret. Det går att minska på kraftfodret i foderstaten särskilt i extensiva system och synnerhet till dikor med ett vallfoder som är anpassat till behoven vilket är gynnsamt för lönsamheten.

Skörd av vallensilage
Foto: Elisabeth O’Hara
  • Vallfodret är basen i foderstaten för nötkreatur. Intaget varierar mellan ca 8-14 kg ts/dag beroende på djurkategori. 
  • Ett spätt och tidigt skördad vallfoder är nyckeln till bra näringsvärden, blanda olika partier för att öka konsumtionen
  • Den hygieniska kvaliteten ska var på topp, var noggrann med skörd, inläggning och uttag från silon

Lönsamt med bra vallfoder i nötköttsproduktionen

Foderkostnaden i nötköttsproduktionen förbättras avsevärt när vallfodret skördas tidigt och har hög smältbarhet. För växande ungnöt är ett energirikt och lättsmält vallfoder avgörande för hög konsumtion, god tillväxt och effektiv foderomvandling, vilket minskar behovet av inköpt kraftfoder och sänker kostnaden per kilo tillväxt.

För dikor handlar lönsamheten i större utsträckning om att matcha fodrets kvalitet med djurens behov under olika delar av produktionen. Sinkor och lågdräktiga dikor kan utfodras med ett fiberrikare och billigare grovfoder utan att produktionen påverkas negativt, medan kor med kalv har högre näringsbehov. Ett välanpassat grovfoder bidrar samtidigt till friskare djur, stabil produktion och bättre ekonomi i besättningen.

Näringsvärden att eftersträva i vallfoder inom nötköttsproduktionen

I foderstater till nötkreatur har smältbarheten av vallfodret mycket stor betydelse för näringsvärdet. Smältbarheten bör anpassas efter produktionsinriktning och ligga omkring 76-80 procent för intensiv uppfödning och 60-70 procent för dikor och underhållsutfodring. 

Omsättbar energi anges i Megajoule, MJ. Sträva efter ett energivärde på 11-11,5 MJ OE per kilo ts eller 6,5-7,1 MJ NE per kilo ts för intensiv produktion (oftast slakttjurar).  Energihalten sjunker på försommaren med cirka 0,05 MJ OE per dygn i samband med förstaskörden (0,03 MJ NE/dygn).

Optimal vallfoderkvalitet* till olika djurkategorier inom nötköttsproduktionen. *Siffrorna ska ses som riktmärken.

Omsättbar Energi, MJ/kg tsNettoenergi NEL, MJRåprotein gram/kg tsFiber NDF, gram/kg ts
Växande ungdjur, intensiv> 11,5>6,8150-180400-525
Växande ungdjur, extensiv9,5-10,05,7-6,1130-160480-550
Dikor lågdräktighet8,5-9,55,1-5,790-110600-680
Dikor digivande9,5-105,7-6,1120-140550-600

Vallprotein är en viktig proteinkälla 

Råproteinhalten bör ligga på 150 - 180 g/kg ts i ett bra ensilage till intesivt uppfödda ungdjur. I en blandvall med 20 procent klöver sjunker råproteinhalten i normala fall med cirka 5 gram per kilo ts per dag under försommaren. Genom att tidigarelägga förstaskörden med en dag tappar man cirka 130-150 kilo ts per hektar och dag i avkastning men vinner cirka 0,3 procent protein per dag. Proteinhalten i gräsvall sjunker nästan dubbelt så snabbt som i en klöver/lusernvall.

Vad betyder AAT och PBV? 

Aminosyror absorberade i tunntarmen (AAT) beskriver hur mycket aminosyror, proteinets byggstenar, som kon kan tillgodogöra sig från fodret. Proteinbalans i vommen (PBV) beskriver balansen mellan det vomlösliga proteinet och de lättlösliga kolhydrater som behövs för att ta tillvara dessa proteiner. Ett högt PBV-värde innebär att fodret har hög andel lättlösligt protein som ger ett överskott av kväve i våmmen, vilket ökar ureahalten i blodet. 

Löslighet och kvalitet på råproteinet

Förtorkning i gynnsamt väder upp till ett dygn är positivt för vallens proteinkvalitet. Ts-halten har en stor betydelse för ensilagets andel av lösligt råprotein. Vid en ts-halt på 30 procent är cirka 60 procent av råproteinet lösligt. Om ensilaget är torrare, cirka 50 procent ts-halt, är andelen lösligt råprotein cirka 40 procent eller lägre. Minskad andel lösligt råprotein ökar proteinets värde för kon, AAT ökar och PBV sjunker. Lösligt protein är normalt 40–60 procent i ensilage av blandvall.     

Fiberinnehåll och kvalitet bestämmer konsumtionen

Det totala innehållet av fibrer i ensilaget anges som NDF (Neutral Detergent Fibre). Fibrer utgörs av cellulosa, hemicellulosa och lignin. I tidigt skördat vallfoder är smältbarheten på fiber normalt 60-80 procent. NDF och dess sammansättning styr delvis nedbrytningshastigheten och fyllnadsvärde i vommen och påverkar hur mycket djuren äter. 

Vallfodrets innehåll av NDF bör vara 350–450 gram per kg ts till intensivt uppfödda slaktdjur om det går att blanda med mera fiberrika fodermedel. Om fodret ges som enda grovfoder bör NDF ligga på 450–600 gram per kilo ts beroende på djurkategori, särskilt högre till dikor för att gynna idisslingen. Totalt i en foderstat till nötkreatur bör NDF inte vara under cirka 30 % av ts-intaget. Den osmältbara fibermängden (iNDF) är det som går rakt igenom djuret och är normalt 140–170 g/kg NDF.

Värdefull information vid mineralanalys

Att ta analys på de viktigaste mineralerna i vallfodret kostar ofta inte så mycket extra. Det ger både en bra grund för foderstatsberäkningar, val av mineralfoder och information inför nästa års växtodlingsplan och gödslingsstrategi. Mineralerna varierar betydligt mer i vall än i spannmål. Behovet varierar beroende på tillväxt, dräktighet och produktionsnivå. Kalcium, kalium och järn varierar mest i vallprover. Baljväxter ger generellt högre innehåll av fler mineraler jämfört med gräs. Kalciuminnehållet är starkt kopplad till andelen baljväxter i vallen, ett högt innehåll är en indikation på stor andel baljväxter. Kalium varierar mest beroende på kaliumstatus i jorden och gödsling.

Mineralinnehåll i ensilage

MineralFörkortningNormalvärde g/kg ts
KalciumCa5,0 – 10,0
FosforP2,5 - 3,5
MagnesiumMg1,5 – 2,5
KaliumK20 – 30
NatriumNa0,5 - 1,1
SvavelS1,6 – 2,5
KopparCu4 – 9,5 (mg)
JärnFe100 – 400 (mg)

Vallfodrets hygieniska kvalitet och lagringsstabilitet

Basen för en god hygienisk kvalitet och lagringsstabilitet är en jämn snabb förtorkning. Ett blött ensilage ger oftast problem. Så fort som vallen är slagen börjar nedbrytningen av grödan och snabb förtorkning och inläggning är viktigt för smakligheten. Nedbrytningen gör att smaken försämras succesivt då proteiner och kolhydrater bryts ner. Andelen ammoniumkväve ger information om hur väl ensileringsprocessen lyckades. Höga värden (över 80 gram per kilo kväve) tyder på att proteinet i ensilaget är i nedbrytning vilket även begränsar kornas konsumtion. Luktar ensilaget mycket illa är det ofta ett tecken på att smörsyreinnehållet är högt, ett sådant foder mycket negativt för foderintaget, tillväxt och djurhälsa.

Bra hygienisk kvalitet på ensilaget kännetecknas av att ensilaget:

  • Luktar friskt och syrligt samt ett jämt grönt utseende
  • Har lagom torrsubstans-halt (ts)     
  • Har hög smältbarhet och därmed ett högt innehåll av energi
  • Har ett pH mellan 4,0–4,8 (högre vid höga torrsubstanshalter)
  • Har ett innehåll av ammoniumkväve på mindre än 8 procent
  • Har ett innehåll av smörsyre på mindre än 0,1 procent (0,1 - 0,3 procent är mindre bra)

Rekommenderade ts-halter i olika lagringssystemen:

  • Plansilo <35%
  • Limpa och korv 30-40%
  • Balar 35-55%
  • Tornsilo 30-50%

Tillbaka till översiktssidan om Utfodring av grovfoder.
Hela Grovfoderverktyget, med kunskap även kring odling samt räknehjälp och mycket mer, hittar du på Grovfoderverktyget.se. 

 

Läs mer: 

Greppa Näringen Praktiska råd. Hjälpreda för beräkning av vallskörd - för silos. https://greppa.nu/publikationer/arkiv/2025-02-28-hjalpreda-for-berakning-av-vallskord---for-silos

Tolkning av foderanalysen, Greppa Näringen: https://adm.greppa.nu/download/18.3ef32156183c7e9c77387c2c/1665648447897/Foderanalys20190930.pdf

I samarbete med