Vilket ensilage är mest lönsamt där du bor?

Klicka här för att öppna den interaktiva kartan

Figur 1. Lönsamhet uttryckt som täckningsbidrag för dikor och köttrastjurar när de utfodras med olika ensilage i tre olika geografiska områden under tre olika väderförhållanden.

Utifrån studien kan vi sammanfatta resultaten

• Rörflensensilage ger högst lönsamhet det utfodras till dräktiga, sinlagda dikor jämfört med ensilage av blandvall eller rörsvingelhybrid
• Ensilage av ängssvingel ger högst lönsamhet jämfört med rörsvingel till köttrastjur förutom vid år med torka

Rörflen till diko

Ensilage av rörflen ger den högsta lönsamheten när det utfodras till sinlagda, dräktiga dikor jämfört med ensilage av blandvall eller rörsvingelhybrid. Detta gäller inte enbart under normala år utan även under blöta eller torra skördeår i Götalands skogsbygd, Götalands norra slättbygd och nedre Norrland.  

Låg produktionskostnad och konsumtion av rörflen

Att utfodring med ensilage av rörflen ger det bästa lönsamheten beror på att produktionskostnaden på rörflensvallen blir lägre än kostnaderna av blandvall eller rörsvingelhybrid, tack vare god uthållighet och hög avkastning av rörflen. Samtidigt har dikorna en lägre konsumtion av rörflen än blandvall och rörsvingelhybrid vilket påverkar den totala foderkostnaden för rörflen positivt vid jämförelse. Om väderleken är blötare än normalt påverkar detta inte dikons lönsamhet med avseende på foderkostnaden. Detta beror på att hennes sinfoder redan är skördat vid en sen skördetidpunkt. En ännu senare skörd påverkar varken näringsinnehållet eller vallens avkastning.  

Oftast ängssvingel till köttrastjur

Även om rörsvingel avkastar mer än ängssvingel och därmed har en lägre produktionskostnad för ensilage så ger ängssvingel ett bättre täckningsbidrag vid utfodring till köttrastjur.  Vid ett regnigt väder blir skörden senarelagd med försämrat näringsvärde men med ökad ts-avkastning på vallen. Skillnaden mellan de olika gräsarterna är minst i slättbygd. Ängssvingel är i de flesta fall mer lönsamt till köttrastjurar. Detta beror till viss del på att tjurarna har en lägre konsumtion av ängssvingel. Men det beror också på att tjurarna har ett högre slaktutbyte om de utfodras med ängssvingel istället för rörsvingel trots att levandevikt innan slakt är samma.

Rörsvingel vid torka

För år med torka påverkas kostnaderna mycket för uppfödningen av köttrastjurar. Det beror på att foderkostnaden är så stor del av kalkylen. Vid torka ger rörsvingelensilage högst vid uppfödning av köttrastjur, oavsett i vilken av de tre regionerna produktionen sker.