Effekter av halm på juverhälsa

Halm används i olika former – lång, hackad eller pelleterad. Det är traditionellt ett av de mest använda strömedlen. Uppsugningsförmågan är sämre än för många andra strömedel men beror på vilket sädesslag som använts och om halmen är hackad eller ej, där hackad halm suger upp vätska bättre. Halm ger god komfort men kan gynna vissa bakterier, särskilt Streptococcus uberis. Halm kan blandas med torv (50/50) för bättre bärighet och minska ströfrekvensen. Om halm blandas med torv behövs det vanligtvis inte strös lika ofta på grund av torvens förmåga att binda vätska.  Halm kan också blandas med släckt kalk för att minska bakterier.

Djupströbädd 

Djupströbädd av halm ger god kokomfort men är ofta svår att få till tillräcklig hygien i för mjölkkor. För att minska bakterietillväxt i halmströbäddar är det avgörande att inte snåla med mängden halm. I djupströbäddar behöver ca 12 kg halm per ko och dag tillsättas. Bädden komposteras delvis genom syrefri jäsning och byts efter 4–6 veckor.

Förvaring och hantering

Halm ska förvaras torrt och kräver stora förvaringsytor. Hanteringen kan vara arbetskrävande och varierar från att rulla ut för hand till olika typer av strömaskiner eller rälshängda vagnar. 

Värmebehandlad halm

Det finns flera typer av värmebehandlad halm på marknaden, både finhackad och pelleterad halm. Enligt tillverkarna är de fria från bakterier och sporer, har en mycket god uppsugningsförmåga – upp till fem gånger sin egen vikt – och kräver mindre utrymme vid lagring. Den värmebehandlade halmen är också dammfri och har god förmåga att binda ammoniak, vilket förbättrar stallmiljön. En möjlig nackdel med de pelleterade varianterna är att de kan upplevas som hårda att ligga på innan de börjar suga upp fukt, vilket kan påverka djurens komfort. 

Texten är skriven av Åsa Lundberg och Elsa Wilén på Växa på uppdrag av Kunskapsnav animalieproduktion.