Betesdrift inom mjölkproduktion

Att planera betesdriften för samtliga djurkategorier inom mjölkproduktionen för flera år framåt är viktigt om man har en målsättning att uppnå ett högt betesintag. Under betessäsongen vill man släppa mjölkkorna på betet när gräset är ungefär en knytnäve plus en tumme högt för att det ska vara bra volym och högt näringsvärde i gräset. Beroende på om man strippbetar eller delar in betet i större fållor utnyttjar man det olika effektivt.

Kor på bete
Bild: Niels Andresen
  • Beteskvalitet påverkar mjölkkornas avkastning och ungdjurens tillväxt
    För hög konsumtion och god produktion krävs färskt bete med rätt beteshöjd, inte högre än 15-17cm när du släpper på djuren.
  • Utnyttja betet för bättre ekonomi 
    Val av betesstrategi påverkar utnyttjandegraden av betet.

Vilka djur på vilka marker?

Mjölkkorna är de som är minst flexibla när det kommer till betesdrift. För att de ska fortsätta producera mjölk när delar av foderintaget sker via bete behöver de tillgång till åkermarksbeten nära gården som regelbundet putsas, gödslas och läggs om för att upprätthålla hög tillväxt i marken. 

De yngre rekryteringskvigorna behöver i huvudsak parasitfria beten med högt näringsinnehåll för att tillväxten ska säkerställas. Helst en slåttervall eller ett bete som inte har betats av ungdjur året innan. Det är möjligt att utnyttja äldre djur som till exempel sinkorna för parasitsanering och låta dem beta föra de yngre rekryteringskvigor om man inte har möjlighet att växelbeta med andra djurslag. 

Sinkor och dräktiga kvigor lämpar sig bättre på betesmarker med lägre energitäthet och högre fiberhalt, som extensivt åkerbete eller naturbeten. Det är viktigt att "flytta hem” sinkorna till kogruppen cirka tre veckor innan kalvning så att de kan vänja sig vid mjölkkkofoderstaten de ska äta under kommande laktation. Nedan visar tabellen hur näringsvärdet kan skilja sig mellan naturbete och intensivt åkerbete under säsongen.

Omsättbar Energi, MJ OERåprotein, g/kg tsNDF, g/kg ts
Försommar
Naturbete10 - 10,6120 - 160400 - 520
Intensivt åkermarksbete11190480
Sensommar
Naturbete7,7 - 9,7100 - 170440 - 600
Intensivt åkermarksbete10,8210470

Utnyttja betets tillväxt under försommaren

För att utnyttja den höga betestillväxten under försommaren kan man öka djurtätheten per hektar och skörda det som inte hinner betas av för att undvika att gräset blir för gammalt och minska betessvackan under högsommaren. 

Önskas ett högt betesintag kan en riktlinje vara 6 mjölkkor på 1 hektar åkermarksbete under försommaren medan samma areal räcker till 3 mjölkkor under sensommaren på grund av mindre tillväxt senare på säsongen (se figuren nedanför). 

Val av betessystem påverkar också hur mycket gräs djuren kan beta under säsongen. Genom att låta djuren gå i en enda stor fålla utnyttjar djuren endast 50 procent av betets kapacitet. Delar man in betet i flera mindre fållor eller strippbetar kommer djuren utnyttja betet bättre, upptill 70 procent av dess kapacitet, vilket hänger samman med att betets kvalitet blir bättre och fållorna får vila under perioder vilket gynner återväxten.

Betets tillväxt över säsongen.
Betets tillväxt över säsongen. Under försommaren dominerar vegetativ tillväxt med snabb ökning av biomassan. När växterna går över i generativ fas minskar tillväxttakten, vilket ofta leder till en sommarsvacka (tillväxtdepression). Senare under sensommar och tidig höst kan tillväxten öka något igen innan den avtar mot hösten.

Tillbaka till översiktssidan om Utfodring av grovfoder.
Hela Grovfoderverktyget, med kunskap även kring odling samt räknehjälp och mycket mer, hittar du på Grovfoderverktyget.se. 

 

Källor

Grovfoderverktyget (2014) Bete till nötkreatur

Hushållningssällskapets e-learning plattform (2025) Djurvälfärd inom mjölkproduktion - betesstrategi

Nilla Nilsdotter-Linde, SLU (2023) Plant species utilized and their characteristics 

Gård och djurhälsan, 2018 Betesvärdestabell ur artikel ”Värdera dina beten eller gillar du Rysk Roulette?” 

Back.J, 2011. ”Betets avkastning på olika typer av naturbetesmark – en fält- och metodstudie”. Examensarbete 352. Institutionen för husdjurens utfodring och vård, Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala

I samarbete med