Vad är lagom gruppstorlek för kalvar i olika åldrar
Det finns ingen gruppstorlek som är bäst i alla kalvstall. En grupp om åtta kalvar kan fungera mycket bra i ett torrt, luftigt och välskött utrymme med god tillsyn. Samma gruppstorlek om åtta kalvar kan bli problematisk i en fuktig box med dålig ventilation, blöt bädd, stor åldersspridning eller brist på ätplatser. Lagom gruppstorlek beror på kalvarnas ålder, hälsoläge, stallmiljö, utfodringssystem, arbetsrutiner och hur ofta djur flyttas. Forskningen talar för små grupper tidigt i livet och stegvis större, stabila grupper när kalvarna blir äldre.
Rekommenderad gruppstorlek för god kalvhälsa
| Ålder (månader) | Rekommendation | Kommentar | ||
|---|---|---|---|---|
| 0-1 | 2-4 kalvar | Kompromiss mellan social kontakt och smittskydd | ||
| 1-2 | 4-6 kalvar | Prioritera hälsa, tillsyn och låg smittrisk | ||
| 2-4 | 6-10 | Fortsätt håll stabila grupper | ||
| 4-6 | 8-20 |
Sammanfattning
Håll kalvarna parvis eller i mycket små grupper den första månaden eftersom kalvarna då får social kontakt samtidigt som smittspridning och konkurrens begränsas. Från cirka en månads ålder kan gruppstorleken ökas till mindre grupper, men stora grupper före avvänjning förutsätter ett lågt smittryck, mycket god stallmiljö och noggrann tillsyn. Vid högt smittryck, återkommande luftvägsproblem, diarré, blöt bädd, dålig ventilation eller stor åldersspridning bör gruppstorleken ligga i den nedre delen av intervallet eller minskas ytterligare.
Efter avvänjning blir stabila grupper, liten åldersspridning och skonsam omgruppering viktigare än ett exakt antal kalvar. Större grupper kan ge bättre utnyttjande av stall och lägre arbetsåtgång, men innebär större risk för smittspridning och konkurrens. En lagom gruppstorlek är därför den där kalvarna håller sig friska, äta ostört, vila torrt och övervakas som individer, samtidigt som stallplats och arbetsinsats används på ett praktiskt och ekonomiskt rimligt sätt.
Vad menas med lagom?
En lagom gruppstorlek är inte nödvändigtvis den grupp som sparar mest arbete eller fyller stallet mest effektivt. Den lagom stora gruppen är den där kalvarna kan växa, vara friska, äta ostört, vila torrt och övervakas på individnivå – samtidigt som stallet har en ekonomisk försvarbar beläggningsgrad.
Första veckorna i par eller mycket små grupper
Det finns tydliga fördelar med social kontakt. Ensamboxar är inte att rekommendera för kalvens sociala utveckling. Samtidigt behöver uppstallning ske på ett sätt som inte ökar sjukdomsrisken. Under den första månaden är kalvarna extra känsliga för smitta, miljöstress och utfodringsproblem. Parhållning är en bra kompromiss mellan social utveckling och smittskydd.
En nackdel med parhållning är att det krävs övervakning för att försäkra sig om att båda kalvarna får mjölk och att kalvarna om sugbehovet inte uppfylls börjar att suga på varandras, ofta öron eller navlar. Genom att uppfylla kalvens sugbehov med en napp och en tillräcklig stor mjölkgiva minskas problemen.
Om inte kalvarna går parvis under råmjölksperioden och de första mest känsliga dagarna bör kalvarna uppstallas parvis eller tre och tre direkt efter råmjölksperioden. En sjuk eller svag kalv exempelvis med diarré bör inte flyttas in i grupp förrän kalven är stabil.
En lagom gruppstorlek är två till fyra kalvar under första månaden. Det ger kalven social kontakt, men gör det fortfarande lätt att följa individens foderintag och allmäntillstånd. Större grupper under de första veckorna bör undvikas, speciellt om det är ett svårventilerat stall, noskontakt mellan grupperna eller om det behöver sparas på strömedel.
Från cirka en månads ålder till avvänjning: små grupper
När kalvarna är äldre och stabilare kan gruppstorleken öka. För kalvar omkring en till två månaders ålder är fyra till sex kalvar ofta ett rimligt intervall. I optimala stallmiljöer kan kalvarna hållas friska även i något större grupper.
Större kalvgrupper kan ge sämre hälsa och tillväxt än mindre grupper. I en svensk studie hade grupper om sex till nio kalvar bättre tillväxt och lägre risk för luftvägssjukdom än grupper om tolv till 18 kalvar.
Efter avvänjning: stabila grupper och miljö viktigare än exakt antal
Efter avvänjning är det vetenskapliga underlaget om exakt optimal gruppstorlek svagare. Däremot är det tydligt att omgruppering och blandning av okända djur orsakar stress. Kalvar som tidigare haft social kontakt verkar klara senare sociala förändringar bättre än kalvar som hållits länge i ensambox.
För kalvar från cirka två till fyra månaders ålder kan sex till tio kalvar vara ett riktvärde. För fyra till sex månader gamla kalvar kan åtta till tolv kalvar fungera väl i många system. Men större grupper bör bara användas i stabila grupper om djuren är jämna i ålder, god ventilation, gott om strömedel, tillsynen fungerar och sjuka djur kan isoleras i en sjukbox.
Inredning till större eller mindre grupp?
Större grupper kan ge bättre utnyttjande av stallutrymmen och lägre arbetsåtgång per kalv. Inköp av kalvammor är en stor investering och ofta vill man ha full beläggning på var amma för att slippa köpa fler kalvammor. Små grupper kräver mer inredning än stora grupper och mjölkutfodring i spann med rengöring av desamma tar mer tid.
Nackdelarna kommer framför allt när gruppstorleken blir större än vad stallmiljön och skötseln klarar. Då ökar risken för smittspridning, konkurrens, ojämn tillväxt och försenad upptäckt av sjukdom. I stora grupper kan svaga kalvar lättare hamna efter, särskilt om det är konkurrens om resurser. Stora grupper är också mindre förlåtande vid brister i ventilation, bäddkvalitet och rengöring. Ett litet problem i miljön kan påverka många kalvar samtidigt.
I ett kalvstall med god ventilation, torra bäddar och stabila grupper kan något större grupper fungera väl.
Läs mer och källor
Läs mer om gruppstorlek för kalvar här.
Bolt, S. L., Boyland, N. K., Mlynski, D. T., James, R., & Croft, D. P. (2017). Pair Housing of Dairy Calves and Age at Pairing: Effects on Weaning Stress, Health, Production and Social Networks. PLOS ONE, 12(1), e0166926. https://doi.org/10.1371/journal.pone.0166926
Bučková, K., Moravcsíková, Á., & Šárová, R. (2025). Invited review: A systematic review of the effects of pair housing on dairy calf welfare and productivity. Journal of Dairy Science, 108(12), 12878–12902. https://doi.org/10.3168/jds.2024-26251
Costa, J. H. C., von Keyserlingk, M. A. G., & Weary, D. M. (2016). Invited review: Effects of group housing of dairy calves on behavior, cognition, performance, and health. Journal of Dairy Science, 99(4), 2453–2467. https://doi.org/10.3168/jds.2015-10144
EFSA AHAW Panel. (2023). Welfare of calves. EFSA Journal, 21(3), 7896. https://doi.org/10.2903/j.efsa.2023.7896
Lyu, J., Wang, C., Zhao, X.-W., Miao, E.-Y., Wang, Z.-P., Xu, Y., Bai, X.-J., & Bao, J. (2023). Effect of group size and regrouping on physiological stress and behavior of dairy calves. Journal of Integrative Agriculture, 22(3), 844–852. https://doi.org/10.1016/j.jia.2022.08.073
Miller-Cushon, E. K., & Jensen, M. B. (2025). Invited review: Social housing of dairy calves—Management factors affecting calf behavior, performance, and health; A systematic review. Journal of Dairy Science, 108(4), 3019–3044. https://doi.org/10.3168/jds.2024-25468
Sinnott, A. M., Bokkers, E. A. M., Murphy, J. P., & Kennedy, E. (2022). A comparison of indoor and outdoor calf housing systems using automated and manual feeding methods and their effect on calf health, behavior, growth, and labor. Journal of Animal Science, 100(4), skac079. https://doi.org/10.1093/jas/skac079
Svensson, C., & Liberg, P. (2006). The effect of group size on health and growth rate of Swedish dairy calves housed in pens with automatic milk-feeders. Preventive Veterinary Medicine, 73(1), 43–53. https://doi.org/10.1016/j.prevetmed.2005.08.021
Texten är producerad av
Katinca Fungbrant
