Gruppstorlek är mer än antalet kalvar
När kalvar hålls i grupp ökar möjligheten till social kontakt, lek och naturligt beteende. Tidig social kontakt gör kalvar bättre rustade för senare omgrupperingar och avvänjning. Samtidigt innebär fler djur i samma utrymme att smittämnen lättare sprids, att konkurrensen om foder ökar och att en sjuk kalv blir svårare att upptäcka. Gruppstorlek behöver ses som en del av ett system. Från är inte bara hur många kalvar som får plats i en box, utan hur många kalvar mijön, skötseln och djurflödet faktiskt klarar av.
Beläggningsgrad – inte bara minimimått
Tillräcklig yta per kalv behövs för att djuren ska kunna ligga bekvämt, resa sig och lägga sig utan hinder, röra sig, leka och undvika mer dominanta kalvar. För liten yta kan ge mer konkurrens, sämre vila och högre belastning på bädden. I Jordbruksverkets föreskrifter anges minimimått för yta per kalv beroende av vikt, se tabell. Dessa mått ska ses som lägsta tillåtna nivåer, inte som en rekommenderad optimal yta för kalvhälsa och välfärd.
Vad som är tillräcklig yta påverkas av kalvarnas ålder, hälsostatus, gruppstorlek, liggkomfort, foder- och vattenplatser samt möjligheten till daglig tillsyn. När beläggningen ökar stiger kraven på skötsel, strörutiner, rengöring, luftvolym och luftkvalitet.
| Minsta yta i spaltboxar - m2/djur | Minsta liggyta ströboxar - m2/djur | Minsta totalarea i ströboxar - m2/djur | EFSA:s praktiska rekommendation - m2/djur | |
|---|---|---|---|---|
| Kalvar upp till 60 kg | - | 1,0 | 1,5 | 3,0 |
| Kalvar upp till 90 kg | 1,5 | 1,2 | 1,7 | 3,0 |
| Kalvar upp till 150 kg | 1,5 | 1,5 | 2,2 | 3,0 |
Om liggytan per kalv ligger nära minimimåtten bör gruppstorleken hållas i den lägre delen av rekommenderat intervall, se artikel Vad är lagom gruppstorlek för kalvar? [länk]. Annars kan kalvarna få svårare ligga ner ostört för vila samtidigt och att det bädden fortare blir fuktig och smutsig i stora grupper. Det gäller särskilt för unga, mjölkdrickande eller nyinköpta kalvar, där vila och torr bädd är viktiga delar av återhämtning och smittskydd.
En större liggyta per kalv, enligt EFSA:s rekommendationer (se tabell), kan däremot göra det mer rimligt att ha något större grupper, Det förutsätter dock att även totalyta, ventilation, bäddkvalitet, utfodringsplatser, vattenförsörjning och tillsyn räcker till. En box som precis uppfyller föreskriften är därför inte automatiskt lämplig för den övre delen av ett rekommenderat gruppstorleksintervall.
Antalet födda kalvar per vecka varierar ofta och det är klokt att planera så att kalvstallet klarar att fler kalvar föds under några veckor i sträck. Om verksamheten dimensioneras för optimal beläggning under de flesta veckor finns en viss marginal att under kortare perioder utnyttja minimimått och något större grupper när fler kalvar föds samtidigt. Då bör beläggning efter minimimått kompenseras med extra strö, tätare tillsyn och snabb återgång till ordinarie beläggning så snart kalvflödet tillåter.
För kalvar är luftvolym och luftkvaliteten särskilt viktig eftersom luftvägssjukdom under uppväxten kan få långvariga konsekvenser. Luftvägssjukdom hos kalv är kopplat till sämre daglig tillväxt och lägre mjölkproduktion senare i livet. En mycket välfungerande ventilation i kalvstallet är grundläggande för att kunna öka beläggning och gruppstorlek.
Stora grupper kräver mer djuröga
Större grupper kan vara arbetseffektiva, särskilt i kalvstall med kalvammor. Samtidigt ställer större grupper högre krav på skötsel och sjukdomsövervakning. När kalvar utfodras i kalvammor minskar den direkta kontakten mellan djurskötare och kalv, vilket kan göra tidiga sjukdomstecken svårare att upptäcka. Teknik såsom larmlistor på kalvar som inte druckit hela sin mjölkgiva kan vara ett stöd, men ersätter inte skötarens djuröga.
Gruppstabilitet är avgörande
Ett bra kalvflöde bygger på att kalvar som är nära i ålder hålls tillsammans, flyttas tillsammans och blandas så lite som möjligt med andra grupper. Det gör det lättare att hålla koll på hälsa, utfodring och rengöring. Hela mellanväggar mellan kalvgrupper minskar noskontakt och risken för luftvägssjukdom.
Stabila grupper med liten åldersspridning är att föredra. Varje gång en kalv flyttas in eller ut ur en grupp ökar stress och smittryck. Om yngre och äldre kalvar blandas utsätts de yngre för större smittrisk och konkurrens.
Kalvar från olika besättningar bär på olika smittor
För inköpta mjölkdrickande kalvar blir frågan om gruppstorlek särskilt viktig, eftersom kalvarna utsätts för flera stressande faktorer samtidigt: transport, ny miljö, nytt utfodringssystem, nya fodermedel, nya kompisar och nya smittämnen. Ju fler besättningar som kalvarna kommer ifrån, desto mer ökar risken för sjukdomsutbrott, eftersom varje besättning har olika smittor som kalvarna kan bära på. Även om kalvarna ser friska ut vid ankomst kan de bära på smittämnen eller befinna sig i inkubationsfas för till exempel luftvägsinfektioner. Därför är små, stabila grupper ofta ännu viktigare för inköpta kalvar än för kalvar som föds upp i den egna besättningen. Mindre grupper gör det lättare att begränsa smittspridning.
Sträva efter att gruppera kalvarna efter ursprungsbesättning, ålder och vikt samt att undvika att blanda kalvar från olika besättningar mer än nödvändigt. Om kalvar från flera besättningar ändå måste blandas bör gruppstorleken hållas låg och grupperna därefter vara så stabila som möjligt. Som alltid bör endast friska kalvar köpas in, men ibland bryter sjukdom ut under transporten. Vid dessa tillfällen är det extra viktigt att flytta sjuka kalvar till en sjukbox.
Stress vid ankomst och omgruppering sänker kalvarnas motståndskraft. Varsam hantering, lugn miljö, torr bädd, bra ventilation och riklig mjölkgiva får extra stor betydelse. För inköpta mjölkdrickande kalvar är det därför klokt att hellre välja fler små grupper än få stora, även om det kräver mer planering, fler ammor och fler boxar.
Ju fler ursprungsbesättningar, ju mer okänt smittläge och ju yngre kalvar, desto starkare skäl att hålla grupperna små och stabila.
Läs mer och källor
Läs mer om lagom gruppstorlek för kalvar här.
Bučková, K., Moravcsíková, Á., & Šárová, R. (2025). Invited review: A systematic review of the effects of pair housing on dairy calf welfare and productivity. Journal of Dairy Science, 108(12), 12878–12902. https://doi.org/10.3168/jds.2024-26251
Buczinski, S., Achard, D., & Timsit, E. (2021). Effects of calfhood respiratory disease on health and performance of dairy cattle: A systematic review and meta-analysis. Journal of Dairy Science, 104(7), 8214–8227. https://doi.org/10.3168/jds.2020-19941
EFSA AHAW Panel. (2023). Welfare of calves. EFSA Journal, 21(3), 7896. https://doi.org/10.2903/j.efsa.2023.7896
Lyu, J., Wang, C., Zhao, X.-W., Miao, E.-Y., Wang, Z.-P., Xu, Y., Bai, X.-J., & Bao, J. (2023). Effect of group size and regrouping on physiological stress and behavior of dairy calves. Journal of Integrative Agriculture, 22(3), 844–852. https://doi.org/10.1016/j.jia.2022.08.073
Miller-Cushon, E. K., & Jensen, M. B. (2025). Invited review: Social housing of dairy calves—Management factors affecting calf behavior, performance, and health; A systematic review. Journal of Dairy Science, 108(4), 3019–3044. https://doi.org/10.3168/jds.2024-25468
Sinnott, A. M., Bokkers, E. A. M., Murphy, J. P., & Kennedy, E. (2022). A comparison of indoor and outdoor calf housing systems using automated and manual feeding methods and their effect on calf health, behavior, growth, and labor. Journal of Animal Science, 100(4), skac079. https://doi.org/10.1093/jas/skac079
Texten är producerad av
Katinca Fungbrant
