Effekter av torv på juverhälsa

Torv är ett naturmaterial som bildas av växtrester i våtmarker under lång tid. Tillgången varierar beroende på väderförhållanden, vilket kan påverka både tillgänglighet och pris från år till år. I Sverige har torv blivit ett populärt strömedel tack vare sitt naturligt låga pH-värde, som motverkar bakterietillväxt, samt sin mycket goda vätskebindande förmåga – ofta två till fyra gånger bättre än halm och sågspån. Torv binder dessutom ammoniak effektivt, vilket bidrar till en bättre luftmiljö i stallet. På grund av dessa goda egenskaper blandas ofta torv både med halm och spån (se mer i dessa avsnitt).

Torv fungerar även bra som gödsel och jordförbättring. Den blandas lätt med jord och är enkel att sprida. Kvaliteten på torv kan dock variera. Om den är för torr och finfördelad blir den dammig, medan hög fuktighet försämrar uppsugningsförmågan och kan orsaka problem med frysning under vintern.

Internationellt är torv som strömedel relativt ovanligt, vilket gör att det finns få vetenskapliga studier om fördelar och risker med strömedlet. Det har dock visat sig att torv kan minska risken för milda hasskador jämfört med andra material. Svamp kan växa i torv men det saknas studier om detta utgör en risk för jästsvampsmastiter. 

Lagring och hantering

Torv kan lagras ute på platta under tak/presenning eller i korv. Arbetshanteringen varierar beroende på stallsystem. Finns möjlighet att strö med traktor/skopa går det oftast smidigt, annars kan det kräva mer arbete. Torv ska inte blandas med kalk eftersom en blandning av dessa ger neutralt pH och därmed ökad bakterietillväxt.

Ändlig resurs

Torv är en ändlig resurs som därmed inte alltid kan rekommenderas. Det klassas som ett fossilt bränsle, och utvinningen av torv innebär utsläpp av växthusgaser – något som kan påverka möjligheten till användningen i framtiden.

Texten är skriven av Åsa Lundberg och Elsa Wilén på Växa på uppdrag av Kunskapsnav animalieproduktion.