Hö inom mjölkproduktionen
Hö används främst som ett komplement inom mjölkproduktionen till småkalvar, nykalvade eller sjuka kor och vid sinläggning. Hö är en bra fiberkälla i foderstaten som lämpar sig särskilt till mindre djurgrupper med låg foderåtgång. Höproduktionen på gårdarna har minskat för att det är arbetskrävande och väderkänsligt vilket gör det dyrare än att skörda vallen som ensilage.
- Hö är bra för småkalvar för att lära sig äta grovfoder och det stimulerar vomutvecklingen, vilket främjar en sund matsmältning.
- Ett välbärgat hö kan stimulera aptiten hos nykalvade eller sjuka djur.
- Hö bidrar med fiber, förbättrad vommiljö och minskar risk för lös träck, särskilt när det används tillsammans med lättsmält grovfoder.
Kompletteringsfoder inom mjölkproduktionen
Hö har en hög torrsubstanshalt (ts; över 84 procent) vilket gör det lagringstabilt under bra förhållanden och det är användbart till djurkategorier som har låg foderåtgång då det till exempel inte blir lika lätt varmgång i fodret jämfört med blött ensilage.
Att ge småkalvar hö som är grönt, väldoftande och dammfritt redan från första veckan ihop med smakligt kraftfoder är ett bra sätt att tidigt stimulera kalvens utveckling av vommen. Foder som gynnar tillväxt av mikrober i vommen, till exempel hö, ger kalven bättre förutsättning att bli en fodereffektiv mjölkko i framtiden.
Att ha tillgång till mindre partier av välbärgat hö är även en bra aptitretare för känsliga djur som nykalvade kor och kor kring sinläggning men även sjuka djur som till exempel är lösa i magen på grund av störning i vommen eller vid diarré.
I foderstaten bidrar hö främst med högre fiberandel som ger längre idisslingstid och en stabilare vommiljö genom mindre mängd lättlösligt protein jämfört med ensilage. Det kan därför användas som ett komplement i en foderstat till mjölkkor som utfodras med mycket spätt ensilage eller stor andel kraftfoder.
Foderanalys är grunden för att avgöra hur höet passar i foderstaten. Tabellen nedan visar typiska intervall för omsättbar energi, råprotein och NDF (fiber) och kan användas som en grov jämförelse mellan olika hötyper vid planering av giva och djurkategori.
Näringsinnehåll i hö
| Omsättbar energi MJ OE/kg ts | Råprotein, g/kg ts | NDF, g/kg ts | |
|---|---|---|---|
| Hö, gräsdominerat åkermark | 9 - 10,5 | 80 - 135 | 550 - 650 |
| Ängshö från extensiva slåtteräng | 8,8 - 9,5 | 81 - 106 | 488 - 555 |
För att lyckas med höskörden
Höskörden är väderberoende (tre till fyra soldagar utan regn) och arbetskrävande om man kör småbalar, och innebär relativt stora skördeförluster i fält på grund av bladförluster när höet vändes i fält. Om bärgning och torkning inte lyckas kan höet bli dammigt eller angripet av mögel, vilket kan ge problem med luftvägar, foderintag och allmän hälsa. Hö är idag 50 öre till 1 kronor dyrare än än ensilage per kilo ts.
Att tänka på vid höbärgning:
- Uppnå tillräcklig torrsubstans för bättre lagringsstablitet, 84 procent ts eller mer
- Idag är det vanligt att plasta in torrt hösilage istället för att skörda hö. Men för att hösilage ska vara lagringsstabilt krävs det några extra lager plast då det är större risk för mögelbildning när gräset inte ensileras på grund av den höga ts-halten.
- Sortera bort partier som luktar avvikande eller visar tecken på mögel.
Tillbaka till översiktssidan om Utfodring av grovfoder.
Hela Grovfoderverktyget, med kunskap även kring odling samt räknehjälp och mycket mer, hittar du på Grovfoderverktyget.se.
Källor:
Grovfoderverktyget (2014). Hö
Jordbruksverket (2025). Ängshö – en foderresurs
Lantbruksforskning (2025). Vallen i nordiskt perspektiv – en kunskapssammanställning
Kalvportalen (2019). Kalvportalen
I samarbete med
