Fler arter i vallen – ett lagspel för robustare produktion

Intresset för fler arter i vallen har ökat, inte minst som svar på klimatvariation, ökade krav på miljöhänsyn och behovet av robusta produktionssystem. En kombination av flera olika arter, inklusive örter, kan ge högre och mer stabil avkastning på vallen. 

Ko på vall-bete
Bild: Lars Angantyr

Effekter av att ha fler arter i vallen

Att odla flera olika arter i vallen kan leda till både högre och mer stabil avkastning än vallar med enskilda arter. Det kan vara från att lägga till ytterligare en baljväxt (till exempel lusern utöver klöver) eller ett annat gräs (till exempel rörsvingel som har djupare rotsystem), eller att kombinera både gräs, baljväxter och örter. Blandningar med gräs, klöver och en måttlig andel örter kan ge högre totalavkastning än monokulturer, trots lägre kvävegivor. Fördelarna är i övrigt främst bättre uthållighet, mindre ogräs, ökad motståndskraft mot torka och ibland bättre foderkvalité.

Hur bra olika kombinationer lämpar sig varierar kraftigt mellan olika platser. Eftersom det är många olika faktorer som påverkar så saknas ofta forskning.

Diagram över avkastning på vall i förhållande i andel klöver, gräs och örter
Diagram över avkastning på vall i förhållande i andel klöver, gräs och örter. En internationell studie av O’Malley med flera, 2025 visade att blandningar med upp till 25% örter gav de högsta skördarna. Bilden är från danska försök inom studien, från Carsten Mallisch.

Praktiska erfarenheter

Praktiska erfarenheter från mjölkproduktion visar att djuren ofta föredrar artrika vallar och att grovfodret kan hålla både god smaklighet och näringsvärde. Ekonomiskt bedöms systemen som konkurrenskraftiga: fröblandningarna kan vara dyrare initialt, men vallen blir mer självbärande och mindre känslig för störningar.

Örter i vallen

Örternas främsta bidrag är inte maximal skörd, utan att stabilisera vallen. Till exempel kan djupare rötter förbättra markstrukturen och vattenförsörjningen, vissa arter bidrar med till exempel mineraler, de har ofta god smaklighet, och blommande örter gynnar pollinatörer och biologisk mångfald.

Två arter pekas ut som särskilt intressanta i dagens kunskapsläge: cikoria och svartkämpar. 

Cikoria

Cikoria har djupa rotsystem, vilket gör den särskilt tålig mot torka. Den etablerar sig snabbt och växer kraftigt, vilket bidrar till att hålla ogräs borta. En alltför hög andel cikoria i vallen kan dock tränga undan andra önskade arter. Arten trivs bäst på frodiga, väldränerade jordar och har visat sig hålla sig kvar i svenska vallar under tre till fyra år.

Svartkämpar

Svartkämpar etablerar sig ofta snabbt efter sådd och klarar både värme och torka bättre än de flesta gräs. Dessutom står de emot tramp och bete väl. Till skillnad från cikoria är svartkämpar lägre växande och konkurrerar inte lika hårt med andra arter, vilket bidrar till att bevara vallens mångfald och balans.

Andra arter

Andra örter som kan provas är kummin, pimpernell, prästkrage, rölleka, vild cikoria eller vilda svartkämpar. Generellt är de mindre konkurrenskraftiga men kan bidra till biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster. Däremot är dess värde och roll i vall och intensiva odlingssystem oklar. 

Läs mer

Artikeln bygger på rapporten Vallen i nordiskt perspektiv från 2025, samt ett webinarium om örter i vallen 25 februari 2026 med David Parsons (professor växtodling, SLU) och Andreas Strandberg (konventionell mjölkproducent utanför Arvika).

O’Malley med flera, 2025. Multispecies grasslands produce more yield from lower nitrogen inputs across a climatic gradient i tidningen Science

Marina Olsson, 2014. Cikoria, svartkämpar, kummin och pimpernell - ska örterna ha en plats i den svenska vallen? Examensarbete lantmästarprogrammet

Parsons med flera, 2026. Örter i vallen – kunskapsläget i Sverige och Norden. I konferensrapporten från vallkonferensen 2026, sidan 16. 

Ämnesord