Navelvård

Navelbråck

Navelbråck är vanligt förekommande i svenska grisbesättningar och har betydelse för både ekonomi och djurvälfärd. Navelbråck beror både på genetiska faktorer och på infektioner i området runt naveln. Genom att genomföra navelvård som rutin kan infektioner minskas. Infektioner som i förlängningen kan leda till navelbråck senare i grisens tillväxt. Navelbråck kan orsaka ekonomiskt bortfall genom en lägre daglig tillväxt, sämre betalning på slakteriet eller bortfall genom avlivning. 

Resultat av studien

• Anmärkningar. Vid kastrering hade grisar som fått navelvård 15,6 procent färre anmärkningar än de som inte fått navelvård. Vid avvänjning kunde dessa skillnader fortfarande ses även om skillnaderna var mindre mellan grupperna.
• Ledinflammationer. Det var betydande fler behandlingar mot ledinflammationer hos grisar som inte fått navelvård. Här finns en indikation att navelvård kan inverka positivt mot ledbehandlingar.
• Smågrisdödlighet. Mellan kastration och avvänjning var det lägre dödlighet i gruppen som fått navelvård.
• Behandling. Studien visar att grisar som enbart behandlats eller klippts med torr navelsträng hade färre anmärkningar än de som klippts innan navelsträngen torkat.
• Kön. Gyltor hade fler anmärkningar än galtar, oavsett om grisen hade fått navelvård eller inte. Detta indikerar att naveln läker sämre hos gyltor och att det finns en större risk att de drabbas av navelinfektioner.
• Bråck. Det kunde inte påvisas skillnad i antalet bråck eller bölder hos de som fått eller inte fått navelvård när de följdes upp vid avvänjning. Det kan bero på för få djur i studien.

Studien

I studien ingick från början 1 020 smågrisar från 74 kullar i en konventionell smågrisbesättning. Grisarna var av avelsmaterial från Topigs Norsvin, korsning TN70 x TN Duroc. Djuren delades in i två grupper där endast försöksgruppen erhöll navelvård. 

Båda grupperna följdes upp vid grisning, kastrering och avvänjning. För att bedöma navelvårdens inverkan användes en tregradig skala vid födseln och en åttagradig skala vid kastrering och avvänjning. Skalan gick från 0 som motsvarade utan anmärkning och vid stigande skala fler anmärkningar som rodnad, svullnad eller infektion. 

Studien visar på tendenser på navelvårdens inverkan gällande anmärkningar i navelregionen och säkrare slutsatser hade kunnat dragits med fler studier i större omfattning. En uppföljning av djuren efter avvänjning hade kunnat påvisa frekvensen av bråck och bölder.