Lekbeteende hos fjäderfä 

Hos fjäderfä kan lek visa sig i flera former. Exempel är:

• “Masklöpning” – en fågel springer runt med en bit mat (ofta en mask eller liknande) och andra jagar efter.
• Springlek – ibland med hjälp av vingarna.
• Vingflaxning, hopp och lätt sparring med andra fåglar

Det är dock inte alltid lätt att se skillnad på lek och stressbeteende hos djur. Därför är det viktigt att kunna särskilja lekfulla beteenden från andra liknande handlingar.

Till exempel måste vi kunna skilja på:

• "Masklöpning" som lek, där en fågel springer runt med något i näbben och andra jagar efter – och matkamp, där fåglar slåss om vem som får äta.
• Löpning för nöjes skull i en trygg miljö – och flyktbeteende, där fågeln springer för att undkomma ett hot.
• Lättsamma "lekbrottningsmatcher" mellan unga fåglar – och riktig aggression, där de försvarar sig från skada eller attackerar för att skada.

Att förstå skillnaden är avgörande för att kunna tolka djurens välbefinnande. Bara för att något ser ut som lek betyder det inte att djuret mår bra, kontexten spelar stor roll.

Spontan lek hos djur är något som sker utan yttre tvång och kännetecknas av glada, livliga rörelser. När fjäderfä leker kan de hoppa, göra tvära vändningar och tvära stopp vilket kan göra att de tappar balansen. I leken är de beredda att ta risker som gör att de för en kort stund tappar kontrollen, detta tyder på att de är avslappnade. De kan också leka med andra genom att jaga varandra och låtsas bära ett byte, som en mask, och rusa in i gruppen för att dra till sig uppmärksamhet.

Denna typ av beteende visar inte bara att djuren mår bra, det stärker även deras fysiska och sociala förmågor. Lek är alltså ett viktigt tecken på god djurvälfärd.

Locka fram lek 

En mer berikad miljö där djuren hålls kan leda till mer lekfulla beteenden. Man har sett att berikning som olika typer av strömaterial och sittpinnar hos unghöns kan leda till mer lek. Balar av lucern och upphöjda plattformar har lockat fram hoppande, vingflaxande, ”sparring” och ”masklöpning” hos slaktkycklingar. Ska kycklingarna kunna ”masklöpa” måste det dock finnas något maskliknande att bära på så som strån eller pappersremsor.